Det stora huset på Djurgården
Nordiska museets slottsliknande byggnad invigdes i ösregn den 8 juni 1907. Långa blågula banderoller smyckade fasaden, flottans musikkår spelade från museets balkonger och på den monumentala entrétrappan välkomnades invigningsgästerna av folkdräktsklädda dalkullor.

Från början var det avsett att museibyggnaden på Djurgården skulle bli fyra gånger så stor. Kung Oskar II upplät marken och det första spadtaget togs 1888. Bygget gick långsamt - det var alltid brist på pengar. När 1897 års stora Allmänna Konst- och Industriutställning visades på Djurgården stod norra delen av den nuvarande byggnaden färdig. 1907 var hela byggnaden färdig och öppnades för publiken. 2007 fyllde museibyggnaden och dess samlingar 100 år vilket firades med olika specialutställningar.

 Invigning av Nordiska museets byggnad 1907
Nordiska museets slottsliknande byggnad invigdes i ösregn den 8 juni 1907. Foto: Justus Cederquist, Nordiska museet.
Arkitekt Isak Gustaf Clason
1883 utlystes en internationell arkitekttävling men inget förslag antogs, ritningarna ansågs inte tillräckligt nordiska. Istället fick arkitekten Magnus Isaeus i uppdrag att utarbeta ritningar för museet. Efter Isaeus död fullföljde arkitekten Isak Gustaf Clason uppdraget med Gustaf Amén som medhjälpare. Clasons förslag godkändes 1891. Det ursprungliga förslaget var en gigantisk fyrlängad borg omsluten av en inre gård. Under Konst- och Industriutställningen 1897 var endast en del av museet färdigt och man beslöt att göra en betydligt mindre byggnad; den västra flygeln med hallen var det som kom att realiseras. Museet invigdes den 8 juni 1907.

Renässansslott med danska förebilder
 Museibyggnaden strax efter invigningen 1907.
Museibyggnaden strax efter invigningen 1907. © Nordiska museet.

Byggnaden med sina tinnar och torn, spiror och gavlar, har drag av dansk renässans, som Fredriksborg i Danmark, och av Vadstena och Gripsholm. Byggnadsmaterialet är sandsten från Roslagen och kalksten från Öland och Gotland. Runt den stora tempelliknande porten, museets entré, finns skulpturer och reliefer gjorda av Carl Eldh. I portens gavelformade överstycke sitter moder Svea i högsätet och tar emot gåvor från folket. Över gaveln har Oden intagit tronen, omgiven av ekorrar, symboler för samlande. Flera reliefer illustrerar basnäringarna jordbruk, bergsbruk, skogsbruk och fiske. Det kvinnliga arbetet representeras av en äldre spinnande
 Museets stora hall under Chokladfestivalen 2004.
Museets stora hall. Chokladfestivalen 2004. Foto: Mats Landin, ©Nordiska museet.
kvinna och av en yngre med ett barn. Under relieferna finns uthuggna deviser författade av August Strindberg. En devis lyder: Sagor jag täljer att arv sitt de unga minnas må.

Det största profana rummet efter Globen
Den stora hallen har delvis lånat sin form av långskeppet i en gotisk katedral med höga valv och strävpelare. Det översta galleriet bärs upp av sextio kolonner av marmor. I golvet hittar man inläggningar av kalksten med symboler för metaller och bergarter, i mittpartiet är en stor kompassros inlagd. Den stora hallen, som ursprungligen var avsedd för fosterländska fester, är 126,5 m lång och 24 m hög. Museets stora hall är det största icke kyrkliga rummet i Sverige efter Globen.

Det är en upplevelse att vandra genom vestibulens enorma stjärnvalv, i gallerier, i trappor och i trapphus, på kröningsläktaren och i Stora hallen. Allt är stort men överallt finns små detaljer att förundras över, t.ex. den skulpterade slumrande nallebjörnen i balustraden i en av trapporna eller bondfolket, uthugget i sten, som gömmer sig bland akantusbladen i vestibulens kapitäl.

Statyn Gustav Vasa
Det första man möter när man kommer in i Nordiska museet är kolossalstatyn av Gustav Vasa. Med hans tid börjar Nordiska museet att skildra
 Gustav Vasa i museets stora hall. Staty av Milles.
Gustav Vasa i museets stora hall. Staty av Milles. Foto: Mats Landin, © Nordiska museet.
svenska folkets historia. Statyn är gjord av Carl Milles och stod färdig 1925. Den är skulpterad i ek, målad och förgylld. I pannan finns en bit av en ek som Gustav Vasa själv skall ha planterat. Kungen är framställd som kraftfull och despotisk. Tidigare stod här en annan Gustav Vasa, också av Milles. Den kungen var gammal och trött, gjord av gips som till slut höll på att falla sönder.

Lite kuriosa
Nordiska museet var, tills Globen byggdes, Sveriges största profana byggnad.
Byggnaden är 153 m lång.
Till tornets spets är det 81 meter.
Stora hallen är 126,5 meter lång och 24 meter hög och är det största icke kyrkliga rummet i Sverige efter Globen.
Museibyggnaden har ett glastak med lanterniner under sig för att ge ljus ner till utställningarna i museet och stora hallen.
För att markera takprofilen sitter en bred svart skärm av papp längs med hela taknocken.
Statyn i ek av Gustav Vasa är det man först möts av i museets stora hall. Den är gjord av Carl Milles 1925. Det sägs att det innanför kungens panna sitter en bit av en ek som Gustav Vasa själv planterade vid Rydboholm.
 Slumrande nallebjörn på balustrad
Foto: Sören Hallgren, © Nordiska museet.
Statyn framför Nordiska museet är Karl X Gustavs ryttarstaty rest till minnet av freden i Roskilde 1658.
De många skulpturerna kring porten är gjorda av Carl Eldh och de kortfattade inskriptionerna är författade av August Strindberg.
Den slumrande nallebjörnen till höger finns uthuggen på en av balustraderna i entrépartiets trapptorn.
Nordiska museet är förklarat som byggnadsminne sedan hösten 2008 enligt lagen om kulturminnen. Före 2008 var byggnaden statligt byggnadsminne.

Mer att läsa
Läs om hantverkarna på museifasadenLäs mer!



Utsikt från Nordiska museets torn









Panorama från norra sidan av stora tornet på Nordiska museet. Vy mot Strandvägen, Nybroviken och Djurgårdskanalen. Panorama av Christer Åhlin/SHM.

Kontroller
Navigera: Klicka och dra, zoom in: Shift, zoom ut: Ctrl

Ser du inte panoramat?
Den kräver Quicktime för att fungera. Ladda ner härLäs mer!

  Gå tillbaka till Museibyggnaden 

Dela