
Alla hjärtans dag
Varför firas Alla hjärtans dag den 14 februari? Och vem är Valentine? Firanden av högtider och folkliga traditioner bland befolkningen i de nordiska samhällena är ett av Nordiska museets kunskapsområden. Här får du veta mer om Alla hjärtans dag utifrån museets samlingar och kunskap.
Alla hjärtans dag, eller Valentine’s Day på engelska, är en kalendarisk högtid som är ny i Sverige och Norden, trots att den har medeltida ursprung. Den började firas i Sverige mycket sent. Alla hjärtans dag kom till Sverige via handeln, som såg marknadsföringsmöjligheter i dagen. Första skyltningen i Sverige är belagd år 1956 och därefter har försäljningen av speciellt godis och blommor ökat.
Förebilden kom från USA under 1900-talet och firandet har vuxit de senaste decennierna. I anglosaxisk tradition har dagen större betydelse än här. Den går tillbaka på medeltida vårfester, där flickor och pojkar på lek parades samman inför våren.
Vanliga frågor om Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag kom till Sverige via handeln, som såg marknadsföringsmöjligheter i dagen. Första skyltningen i Sverige är belagd år 1956 och därefter har försäljningen av speciellt godis och blommor ökat. Att dagen har en viss betydelse vittnar också försäljningen av rosor om. Ett år såldes ett par miljoner rosor, som är den mest populära blomman. Denna dag säljs även tulpaner och andra blommor.
Den svenska skolan har alltmer fångat upp alla hjärtans dag. I en del svenska skolor firar skolbarnen dagen med att ge blommor till sina kamrater. Blommornas färg har olika betydelse: en röd blomma betyder oftast kärlek, en vit kanske vänskap och en rosa eller gul kan betyda ”span”.
Under 1990-talet gjorde Nordiska museet en undersökning bland skolbarn som ställde frågan hur de firar alla hjärtans dag. En flicka skriver: ”Min kompis upptäckte en hemlig beundrare. Han kom fram till henne och gav henne en ros och sa: ’Jag tycker du är gullig!’ Sen gick han.”
En annan tolvårig flicka skriver: ”Det här var första året jag firade alla hjärtans dag. Jag fick åtta rosor. Jag gav bort två röda rosor och en gul. Den gula gav jag till min bästis. Efter skolan när jag var på fritids gjorde jag små röda hjärtan och skrev fina små saker på dom som gett blommor till mig. Dom flesta i skolan gav blommor till varandra eller små hjärtekort.”
Men alla tycker inte att alla hjärtans dag är något att fira. En 16-årig pojke skrev så här: ”Det viktigaste med dagen är att den tar slut.” En pojke på 14 år beskriver hur det känns att inte bli uppvaktad: ”Jag hatar denna dag. Jag fick ingen ros. Jag var hjälplös.”
Det går att ana en tämligen traditionell könsuppdelning i synen på romantik bland flickor och pojkar i detta undersökningsmaterial från 1990-talet.
Dagens namn på Alla hjärtans dag den 14 februari är Valentin efter ett romerskt helgon, om vilket inte mycket är känt. Anledningen till att han är ihågkommen i vår tid är att 14 februari på medeltiden ansågs vara den dag då fåglarna bildade par. I England och Frankrike utsågs byns pojkar och flickor till låtsaspar för ett år på Valentindagen.
Det har lett till att Valentine’s Day har varit en romantikens dag i England ända sedan medeltiden. De första mångfaldigade Valentinkorten dök upp i England på 1400-talet, och under 1700-talet såldes kommersiellt framställda kort. Man såg också denna dag som vårens första dag.
I vår tid har det uppstått en romantisk legend utan historisk bakgrund som har till syfte att förklara valentinbrevens ursprung. Den berättar att den fängslade Valentin lärde känna fångvaktarens dotter, och innan han dog skrev han ett avskedsbrev och undertecknade med ”din Valentin”. Det skulle vara det första valentinbrevet.
Sanningshalten i sägner och legender är som regel tveksam, men berättelsen har i alla fall fått förklara valentinkortens ursprung. Men högtiden har även koppling till en romersk vårhögtid, som hölls i mitten av februari.
Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?
Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet?
Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal
Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.
Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner. Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.
Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.
Traditioner förändras och är dynamiska
Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media.
Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter.
Vi förmedlar kunskap på flera sätt
Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media.
På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.
I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.
I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.
Många faktorer formar och förändrar firanden
I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.
Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.
Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden.
Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer.
Ritual?
Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.
Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.
Tradition?
Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.
Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.
Religiösa högtider
En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.
Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.
Årshögtider och livshögtider
Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).
Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.
Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers.
Föränderligt och dynamiskt
En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.
De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa. 1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.
Samtid och tradition
Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.
Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass.
Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.