Mårtensgås

Högtiden går tillbaka till minnet av helgonet S:t Martin. 

Den 11 november bär namnet Mårten i almanackan, medan den 10 november är Martins dag. I Sverige firas Mårten som regel på kvällen före själva dagen, alltså på mårtensafton den 10 november.   

Högtiden är känd i stora delar av Europa sedan åtminstone medeltiden. Då firades den till minne av S:t Martin, en helgonförklarad biskop från Tours i Frankrike. Under medeltiden var Martinshelgen en av de viktigaste höstliga högtiderna. 

Dagen har alltså sitt namn efter helgonet Martin, som i Sverige ombildats till Mårten. Och S:t Martins attribut var just – en gås. Under senhösten är gåsen som mest välgödd, vilket säkert är en faktor i mårtensfirandet.  

I bondesamhället (det vill säga det förindustriella samhället) var dagen den 10 november markerad med en gås på runstavarna, som var ett slags evighetskalender i trä med ristade runor och tecken.   

Seden att äta gås den 10 november förekom i högreståndsmiljöer och hos välbärgade familjer i städerna i Sverige på 1500-talet. Den äldsta uppgiften om gåsmåltider vid mårtensafton kommer från Stockholmstrakten. Den 13 november 1557 skriver riksrådet Björn Persson Bååt från Fållnäs gård i Södermanland till sin bror och tackar honom för den ”sancte morthens gåsz” han fått.  

Först under 1800-talet blev gåsstek något mer spridd socialt i Sverige. Men det är först under 1900-talets välfärd som mårtensfirandet och gås som festmat får lite större spridning. 

I länder som Tyskland, Frankrike och Danmark finns ännu äldre belägg för gås som högtidsmat. Det finns skäl att tro att gåsätandet, liksom många andra seder och högtider, kommit till Sverige via Tyskland. 

Den 11 november bär namnet Mårten i almanackan, medan den 10 november är Martins namnsdag. I Sverige firas Mårten som regel på kvällen före själva dagen, alltså på mårtensafton den 10 november.   

Martin syftar på den helige Martin av Tours, i äldre almanackor benämnd Mårten biskop. Den 10 november är reformatorn Martin Luthers födelsedag. Han föddes denna dag år 1483 och fick sitt förnamn därför att det var mårtensafton, det vill säga kvällen före dåvarande Martindagen. 

Legenden om S:t Martin berättar att han försökte undkomma att bli vald till biskop i Tours genom att gömma sig i en gåsstia. Men eftersom gässens kacklande förrådde honom blev han ändå utnämnd till biskop.  

I vår tid är mårtensgåsfirandet med gåsstek och svartsoppa sett som en typisk skånsk sed. Men högtiden är känd i stora delar av Europa åtminstone sedan medeltiden.  

Tidigaste belägget kommer från Stockholm på 1500-talet

Seden att äta gås den 10 november förekom i högreståndsmiljöer och hos välbärgade familjer i städerna i Sverige på 1500-talet. Den äldsta uppgiften om gåsmåltider vid mårtensafton kommer från Stockholmstrakten. Den 13 november 1557 skriver riksrådet Björn Persson Bååt från Fållnäs gård i Södermanland till sin bror och tackar honom för den ”sancte morthens gåsz” han fått.  

Först under 1800-talet blev gåsstek något mer spridd socialt i Sverige. Men det är först under 1900-talets välfärd som mårtensfirande och gås som festmat får lite större spridning. 

Till Skåne i mitten av 1800-talet

Till Skåneböndernas bord kom gåssteken vid 1800-talets mitt och då huvudsakligen till de sydvästra delarna. Vid samma tid började landets restauranger servera gåsstek på mårtensdagen. Då hade den tidigare allmänt spridda gåsuppfödningen alltmer minskat uppåt landet – men inte i Skåne.  

Gåsavelns minskning berodde på enskiftets genomförande, en jordbruksreform med början under tidigt 1900-tal. Gässen kunde inte längre finna bete på byarnas gemensamma marker. I de sydligaste landskapen fann de dock bete på feta stubbåkrar och sanka sjöängar.  

Svartsoppa är en fyllig och smakrik soppa på gåsens blod, idag kryddad med bland annat kryddnejlika, cognac och starkvin. Smaken påminner lite om pepparkaka. Den ingår som förrätt på en gåsamiddag på mårtensafton eller mårtensgås. Äppelskivor till gåssteken eller äppelpaj till efterrätt är vanligt på en gåsamiddag. 

Vår tids svartsoppa är dock långt ifrån den soppa som åts i gårdarna – cognac, starkvin och de flesta kryddor fanns inte att tillgå. Med tanke på dessa ingredienser är receptet oerhört exklusivt och representerar mer 1900-talets välfärd än 1800-talets fattigdom.

”Om Mårten åker släde så rider Anders”.

Innebörden är att om det ligger snö på mårtensdagen den 11 november så kommer det bli barmark på Andersdagen den 30 november – eller det omvända. (Och om “Anders braskar, julen slaskar” – det vill säga är det snö och kallt den 30 november blir det en slaskig jul, eller tvärtom.) 

Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?

Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet? 

Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal

Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.

Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner.  Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.

Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.

Traditioner förändras och är dynamiska

Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. 

Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter. 

Vi förmedlar kunskap på flera sätt

Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media. 

På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.

I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.

I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.

Många faktorer formar och förändrar firanden

I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.  

Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.

Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. 

Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer. 

Ritual?

Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.

Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.

Tradition?

Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.

Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.

Religiösa högtider

En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.

Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.

Årshögtider och livshögtider

Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).

Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.

Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers. 

Föränderligt och dynamiskt

En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.

De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa.  1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.     

Samtid och tradition  

Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.

Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass. 

Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.