Nyårsafton

Det är enbart i den västerländska gregorianska kalendern som det nya året börjar den 1 januari. Det var först på 1500-talet som 1 januari officiellt blev nyårsdag i Sverige. Under medeltiden räknades juldagen som årets första.

Först fram på 1800-talet var 1 januari etablerad som nyårsdag. I slutet av 1800-talet, i och med inflyttningen till städerna och införandet av enhetlig klocktid på nyårsdagen 1879, tog firandet på nyårsafton och tolvslaget riktig fart.

Parallellt existerar andra nyårshögtider vid olika tidpunkter på året. En del är knutna till religion, andra till länder och regioner, andra åter till årstider. Somliga bygger på mån- eller solkalendrar och är rörliga i almanackan medan andra är fasta. Det firas alltså nyår vid många tidpunkter i Sverige och Norden, bland annat som följd av migration.

Och det finns många gemensamma drag i nyårsfiranden. Att börja det nya året med rening på flera sätt genom löften, storstädning eller olika eld- eller vattenceremonier. Att spå och försöka besvärja framtiden finns också i många nyårsfiranden. Till exempel i den kinesiska djurzodiaken och de västerländska tidningshoroskopen efter stjärntecken.

Enligt den folkliga uppfattning var nyårsnatten precis som julnatten laddad med magisk kraft. För folk på landet handlade den främst om att spå framtiden, att stöpa bly eller gå ”årsgång”, det vill säga att vandra tigande runt tre eller sju kyrkor och spå efter vad som hördes och syntes. Hammarslag kunde vara tecken på att någon skulle dö – att kistlocket spikades igen. Överklassen däremot ägnade sig istället åt baler och nyårsvisiter den 1 januari. Ju tidigare på dagen desto finare visit.

I Nordiska museets samlingar finns berättat från Västergötland om flickor som gick ut vid 12-slaget och sopade ett litet stycke ifrån förstutrappen åt gården. Nästa dag skulle den tillkommande komma till gården.

Teknikerna för att spå var många, men spådom i kaffesump eller tenn användes ofta. Från Småland berättas om bonden som tolkade nyårsnyet (nymånen) så att lika många dagar som nyårsnyet doldes av moln, lika många dagar skulle säden ligga i jorden.

”Kära nyårsny! Vems skjorta skall jag sy, vems kaka skall jag baka, vems maka skall jag bli?”, är en ramsa för att förutsäga vem som blir den tillkommande. Spelet filipin, där den som först säger ”filipin” när man ses efter nyår får önska sig något, kan sägas vara en rest av dessa förutsägelser.

De är viktiga i många olika nyårsfiranden världen över – ursprungligen var meningen att skrämma bort onda makter inför det nya året. På den svenska landsbygden kunde man gå ut och skjuta ett skott i varje väderstreck. På Island gör sig fiskeflottan av med förråden av nödraketer på nyårsnatten eftersom de enligt lag måste förnyas varje år. Nu blir det allt populärare att välja alternativ som lasershower, som inte innebär skaderisker för djur och natur.

Idag är nyårsafton en festkväll då vi ofta är extra uppklädda och äter luxuös festmat som hummer och champagne. Det här är ganska nytt, sedan sent 1900-tal och blev väldigt tydligt runt millennieskiftet. Men förebilden är äldre tiders högreståndsfester.

Långt in på 1900-talet var det fortfarande mest en upprepning av julmaten som serverades i Sverige. Tore Wretman föreslog 1970 en i jämförelse ganska vardaglig Biff Stroganoff som nyårsmeny. Den allra nyaste mattraditionen i Sverige är förmodligen pizzan på nyårsdagen.

Att vaka in nyåret är en sen tradition och en borgerlig företeelse som med tiden spritt sig i alla samhällsklasser. Det började på 1800-talet med överklassens baler med dans till sent på natten. Det togs upp av bygdens ungdomar som lekte lekar och sköt gevärsskott för att ”skjuta ut det gamla året”, medan de vuxna lade sig tidigt för att orka upp till nyårsottan i kyrkan.

Nyårsringning förekom på Skansen redan 1893, på initiativ av Nordiska museets grundare Artur Hazelius.

På 1920-talet började radion sända nyårsvakor med klockringning och recitation av Tennysons dikt Nyårsklockan fram till 1956. 1977 tog SVT upp diktläsning vid tolvslaget. Det fått sällskap av andra tv-traditioner, som sketchen ”Grevinnan och betjänten” som visas sedan 1976 och filmen Ivanhoe som visas på nyårsdagen sedan 1982.

Allt tyder på att seden inte är särskilt gammal i Sverige, själva ordet förekommer under sent 1800-tal och handlade då mest om politik. På 1960-talet kom artiklar om bantning som löfte. 1970-talets nyårslöften handlade mer om miljö och 1980-talet om att sluta röka. Inspirationen kommer förmodligen från USA:s utbredda tradition av New Year’s Resolutions som handlar om att förbättra livsstilen. I bondesamhället var seden att ge nyårslöften okänd.

I Danmark är skämt och upptåg stort. Att salutera grannarna med en rumlepotte till exempel. Nyårstorsk och kransekager står på mångas meny. I Norge kan du få hoppa in året, det gör även danskarna. Ställ dig på en en stol vid tolvslaget med en peng i handen och hoppa för att slippa fattigdom under det nya året.

På Island brinner nyårsbrasor, i stil med valborgseldar, och det är tradition att dansa älvdans runt elden utklädd till älva eller troll.

I Finland är det vanligt att stöpa nyårslyckor i tenn. En skrovlig form brukar tolkas som pengar, en båt betyder resa, fågel lycka och blomma har med beundrare och bröllop att göra.

Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?

Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet? 

Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal

Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.

Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner.  Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.

Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.

Traditioner förändras och är dynamiska

Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. 

Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter. 

Vi förmedlar kunskap på flera sätt

Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media. 

På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.

I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.

I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.

Många faktorer formar och förändrar firanden

I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.  

Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.

Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. 

Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer. 

Ritual?

Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.

Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.

Tradition?

Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.

Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.

Religiösa högtider

En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.

Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.

Årshögtider och livshögtider

Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).

Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.

Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers. 

Föränderligt och dynamiskt

En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.

De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa.  1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.     

Samtid och tradition  

Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.

Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass. 

Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.