Fettisdagen
Varför heter det fettisdag och semla? Firanden av högtider och folkliga traditioner bland befolkningen i de nordiska samhällena är ett av Nordiska museets kunskapsområden. Här får du veta mer om fettisdagen utifrån museets samlingar och kunskap.
Fettisdagen inleder fastan med ätande
Fläsksöndag, blå måndag och fettisdagen. Fettisdagen är den sista av tre fastlagsdagar som inleder en längre fasteperiod med katolskt ursprung. Idag förknippar du nog mest dagen med semlor och tänker kanske på den som semmeldagen eller semlans dag? Semlan med grädde, mandelmassa och florsocker blev vanlig först under mitten av 1900-talet. Och i fastlagen har just mat och ätande en central roll.
I katolskt präglade områden är fastlagen en karnevalernas tid då överflöd av mat och fest blir en stark kontrast mot den fasta som skall följa fram till påsk. Norden har inte en stark karnevalstradition, beroende på att vi sedan många hundra år är protestanter.
Men det finns exempel som visar att maten hade en central roll i fastlagen här även efter reformationen. I den mån det fanns att tillgå åt man upp sig på kött eller fläsk under fettisdagen och de andra fastlagsdagarna. Vår tids semla påminner om de här excesserna, även om den kom på våra bord först under 1900-talet.
I folktron var fettisdagen en bra dag att spå väder
I Nordiska museets samlingar finns exempel som visar att i det förindustriella bondesamhället såg många de tre fastlagsdagarna som bra dagar att ta vädertydor, det vill säga att förutspå vädret:
- Långa istappar på fastlagsnatten var ett gott tecken, då skulle stråsäden och linet bli långt.
- Om fastlagen var klar, torr och helst solig skulle det bli en god spannmålsskörd.
- Om det töade med takdropp på fettisdagen skulle korna mjölka bra under sommaren och sädeskornen bli lika stora som dropparna.
Vanliga frågor om fettisdagen
Fettisdagen är den tredje och sista dagen i fastlagen. Och en fet dag skulle det vara då den som kunde åt upp sig inför fastan.
I en uppteckning i Nordiska museets samlingar från Dalarna 1913 heter det till exempel att det ”åts roter och potatis och kött och fläsk”. På Öland, Gotland och i Småland åt man kroppkakor med kött och fläsk inuti. I Uppland, Södermanland och Värmland åt man fettisdagskött som bestod av kokta svinfötter.
I Ångermanland ansåg många att fettisdagen skulle innehålla sju mål mat, bland annat kokt fläsk och dopp i grytan med ett julbröd som sparats speciellt för detta ändamål.
Fettisdagen kallades ibland också vita tisdagen, med syfte på det vita mjölet. Det är sannolikt en mer sentida benämning eftersom vitt mjöl var ytterst sällsynt i bondesamhället.
Ordet semla kommer från tyskans ”semel” och latinets ”simila”, som betyder fint vetemjöl. Semlan som är bakad på vitt mjöl med vispgrädde, mandelmassa och florsocker fick sin utformning och blev vanlig först under mitten av 1900-talet.
Men semlan har en äldre förebild i hetväggen, ett högreståndsbakverk från 1700-talet. Från 1800-talets mitt är fettisdagsbulle eller fastlagsbulle den vanligaste beteckningen på hetvägg. I dag kallas fettisdagsbullar vanligtvis för semlor.
Vitt mjöl, socker och vispad grädde var ytterst ovanligt i bondesamhället. Det är ett skäl till att även den moderna semlan bara bakas och äts undantagsvis.
Hetväggen är semlans äldre förebild och ett högreståndsbakverk från 1700-talet, en bakad bulle fylld med mandelmassa. Namnet kommer av tyskans ”heisse wecke”, som betyder varma kilar. Kilformen har kommit att flyttas över till semlorna, vars lock ofta har formen av en kil.
Ordet ”hetvägg” är sannolikt en ljudhärmande översättning från tyskan. Hetvägg åts bland de mer välbärgade i städerna och är känd sedan 1700-talet. Det vanliga var att krydda hetväggen med kummin och servera den i en skål med varm mjölk.
Ibland påstås det att den svenske kungen Adolf Fredrik dog av alltför många hetväggar fettisdagen den 12 februari 1771. I verkligheten dog han av slaganfall, ett namn på både stroke och hjärtinfarkt, efter en i vår tids ögon enorm måltid på ostron, hummer, surkål och hetvägg.
Kungens frånfälle väckte starka känslor mot hetväggen och skalden Johan Gabriel Oxenstierna förde fram att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”.
Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?
Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet?
Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal
Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.
Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner. Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.
Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.
Traditioner förändras och är dynamiska
Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media.
Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter.
Vi förmedlar kunskap på flera sätt
Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media.
På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.
I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.
I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.
Många faktorer formar och förändrar firanden
I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.
Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.
Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden.
Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer.
Ritual?
Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.
Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.
Tradition?
Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.
Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.
Religiösa högtider
En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.
Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.
Årshögtider och livshögtider
Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).
Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.
Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers.
Föränderligt och dynamiskt
En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.
De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa. 1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.
Samtid och tradition
Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.
Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass.
Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.
