Kristi himmelsfärdsdag
Är Kristi Himmelsfärdsdag röd dag? Firanden av högtider och folkliga traditioner genom Sveriges och Nordens kulturhistoria är ett av Nordiska museets kunskapsområden. Här får du veta mer om Kristi Himmelfärdsdag dag utifrån museets samlingar och kunskap.
Kristi Himmelsfärdsdag är en högtid till åminnelse av Jesus himmelsfärd fyrtio dagar efter påsk. Påsken följs av fyrtio glädjedagar, den tid som Jesus efter uppståndelsen visade sig för sina närmaste anhängare. I Apostlagärningarna får vi veta att Jesus for upp till himlen på den fyrtionde dagen efter sin uppståndelse från de döda. Kristi Himmelsfärdsdag inträffar alltid på en torsdag, i enlighet med kyrkokalendern.
De tre dagarna närmast före Kristi Himmelsfärdsdag var länge så kallade gångdagar då prästen med sin församling vandrade ut över markerna och bad böner om god årsväxt. Först 1772 förbjöds denna sed med katolskt ursprung.
Vanliga frågor om Kristi himmelsfärdsdag
Kristi Himmelfärdsdag är röd dag i de nordiska länderna och inträffar alltid på en torsdag.
I västra delarna av Sverige i det förindustriella samhället, det vill säga ungefär 1500-talet till 1900-talet, är det känt att människor tände eldar på Kristi himmelsfärds dag, en sed som är känd även i Skåne. På sina håll trodde man att eldarna skulle skrämma bort vargar, det vill säga samma förklaring som har knutits till valborgsmässoeldarna.
Kristi Himmelfärdsdag sågs som den första sommardagen, och innebar att vinterklädseln lades undan och kvinnorna kunde gå barärmade. Det var också första dagen för sommarfisket.
I Nordiska museets arkiv finns flera uppteckningar om Kristi Himmelsfärd som en dag för årets första utflykter, gärna tidig morgon för att hälsa våren och värmen. Den här dagen kunde också flickor och pojkar träffas utanför kyrkan och utan föräldrarnas insyn. I det annars hårt kontrollerade bondesamhället kan man ana att detta var en stor händelse i ett starkt könsuppdelat samhälle.
Kristi Himmelfärdsdag ansågs också bra för att fånga rävungar, eftersom man tänkte sig att rävhonan tog ut sina ungar i solen. Då var de lätta att fånga.
En annan sed förknippad med Kristi Himmelsfärdsdag är ”gökotta”, som är känd i södra och mellersta Sverige. Traditionellt ansågs det här vara en bra dag för att ta tydor, det vill säga att se in i framtiden, om man i skogen lyssnade på göken på morgonen. Under 1900-talets togs seden upp av folkrörelserna för att manifestera nykterhet.
Arbetarledaren August Palm arrangerade under 1880-talet flera gökottor i södra Stockholm på just Kristi Himmelfärdsdag. Arbetarsympatisörer uppmanades via annonser i dagstidningar att ta med utflyktskorgar till en gökotta vid Liljeholmen. I själva verket var den här gökottan ett politiskt möte. August Palm, känd för sin uppfinningsrikedom, lyckades på det sättet kringgå förbudet mot politiska möten som i praktiken rådde i staden.
I det förindustriella samhället, det vill säga ungefär 1500-tal till 1900-tal, var Kristi Himmelfärdsdag känd som den första sommardagen, och innebar att vinterklädseln lades undan och kvinnorna kunde gå barärmade. I Värmland började många till exempel att använda sina bomullsklänningar på barärmdagen. Dagen kallades ibland också för metardagen eftersom sommarfisket inleddes.
I det förindustriella samhället, det vill säga ungefär 1500-tal till 1900-tal, ansågs Kristi Himmelsfärdsdag avgöra hur fisket skulle bli under resten av året. Den kallas ibland för metardagen, eftersom sommarsjöfisket påbörjades.
