Julafton

Den jultomte som vi under 1900-talet vande oss vid som julklappsutdelare härstammar från legender om den fromme och givmilde S:t Nicolaus, som var barnens vän. Han framträdde på kontinenten i medeltida mysteriespel den 6 december, med en get i koppel. Geten var en bild av Djävulen, som S:t Nicolaus symboliskt tämjde.

I högreståndsmiljöer – där julklappar delades ut från 1700-talet – var utdelaren en person utklädd till bock, ett ganska läskigt väsen. Bocken är en gestaltning av ondskan, men kopplingen historiskt mellan bocken och den gode St Nicolaus gör att bocken blir motsägelsefull, både ond och god.

Julbocken ser vi i vår tid oftast i halmversion, jultomten övertog julbockens roll under slutet av 1800-talet. De första bilderna av Santa Claus dök upp i engelsk press på 1840-talet. Jultomtens popularitet ökade i västvärlden under 1900-talet med konsumtionssamhället. I synnerhet blev han populär under efterkrigstiden. 

Den svenska jultomten är en sammansmältning av en europeisk tradition om en gåvogivare vid jul och den svenska gårdstomten.  I nordisk folklig tradition var gårdstomten en människoliknande figur som skyddade gården och djuren. Gröten som vi idag förknippar med jul, sattes ut till honom, så att han skulle stanna kvar till nästa jul.

Ordet tomte har att göra med tomt, alltså en äga. Den svenska gårdstomten – som ibland kallades ”goenisse” – hade ingenting med gåvor att göra, utan var ett väsen som såg till att gården och kreaturen sköttes. Man såg honom inte, men om någon misskötte djuren, kunde denne få en örfil. Det är till denna tomte vi sätter ut julgröten. När Jenny Nyström under senare delen av 1800-talet målade vykort av jultomten, inspirerades hon av gårdstomten, som gav drag åt den svenske jultomten. 

Ordet går förmodligen tillbaka på betydelsen ”fest”, ”inbjudan” och kan spåras till fornsvenskan. Det är mer tveksamt om det finns ett samband mellan julfirande och påstådda fornnordiska midvinterfester. I äldre tid användes uttrycket ’dricka jul’ istället för att ’fira jul’. I norra England talar man fortfarande i lite ålderdomliga sammanhang om yule, som möjligen är ett arv av vikingarnas framfart där. 

Julklappen dyker upp i borgerliga hem under 1800-talet, samtidigt som Jultomten blir populärare. Ordet julklapp kommer av seden att på julaftonen busigt knacka på någons dörr och slänga in en träbit eller en täljd docka. En sorts gåva som ges på skämt. Det finns en parallell i julrimmen, där julgåvorna gärna presenteras skämtsamt och gärna lite retsamt. 

I bondesamhället (det förindustriella samhället) var julaftonskvällen för de flesta årets högtidligaste stund. Efter många dagars hårt arbete hade gårdsfolket nu utfört de sista sysslorna inför helgfirandet. Julveden var huggen och inburen och ute på gårdsplanen var fåglarnas julkärve på plats. Redskapen var intagna och inne i fähuset var det snyggt och prydligt. Julbordet dukades och extra fin halm lades på golvet, på sina håll kallad julglädjen. 

Jultiden innebar också iakttagelser och förutsägelser om vädret. Så långt före jul som det var rim (alltså frost) på träden, så långt före midsommar var det lämpligt att så. Om skogen under julveckan är snörik, blir det ett gott sädesår. ”Julasommar och fåglasång, påskavinter och släagång” betyder att en mild vinter innebär en kall och vintrig påsk. 

I folktron var julnatten den tidpunkt när allt oknytt och övernaturliga varelser var i rörelse. Ett skydd mot dessa krafter var till exempel att kritmåla kors på dörrar och portar. 

En sägen (som bland annat finns som uppteckning i Nordiska museets samlingar) berättar om en kvinna som vaknade på julnatten i tron att hon försovit sig för julottan. Hon spände för släden och hastade till kyrkan. Hon öppnade försiktigt dörren och satte sig omärkligt på den bakersta bänkraden. Hon upptäckte att hennes bänkgranne var en avliden sockenbo och efter hand såg hon flera avlidna som hon kände igen. Hon var i själva verket för tidig till kyrkan och hade hamnat på de dödas julotta. I sista stund räddade hon sig ut. 

Julgranen kommer till Sverige under 1600-talet, i samband med de svenska erövringskrigen i Tyskland. Under den här tiden lånade Sverige ganska mycket från tyskt område. Först användes den i adelsfamiljer, under 1700-talet dök den upp utomhus, utanför mer välbeställda bönders hem. Först under senare delen av 1800-talet blev den bredare spridd i befolkningen, både på grund av urbanisering men senare på grund av ett relativt ökat välstånd. Granens stora genombrott är dock under efterkrigstiden, det vi kallar Rekordåren. 

Jultomtens röda färg dyker upp under 1880-talet i teckningar i amerikanska tidskrifter. Möjligen förstärktes den röda färgen av Coca-cola-reklamen under 1920-talet. I det nordiska bondesamhället var färg en oerhörd lyx och här finns inga spår av röd färg i julfirandet.