Valborgsmässoafton

Det svenska valborgsmässofirandet med eldar och studentkörsång äger rum på Valborgsmässoafton den 30 april. Det är alltså på aftonen före valborgsmässan den 1 maj, som fördes in i landet av tyskar på medeltiden.

Firandet av Valborg övergick efterhand till att bli en folklig festdag, ett skäl är att Valborgmäss ligger så nära Första maj, en festdag i bondesamhället. För den urbaniserade arbetarklassen i slutet av 1800-talet blev Valborgsmäss en supdag.

Parallellt med det folkliga firandet, fanns en medeltida tradition att djäknar – den tidens studenter – anordnade uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Den traditionen har sedan 1800-talets mitt omvandlats till studentstädernas festligheter som vi ser idag.

I de växande storstäderna under 1800-talet blev valborg också förknippad med superi, särskilt bland arbetarna. I dagstidningar från 1880-talet kunde man några dagar efter valborg läsa om att arbetare låg berusade bakom buskar och träd på Djurgården och att polisen hade fullt upp med att ta hand om berusade personer. Superiet bland arbetarna speglar de hårda villkor som städerna bjöd dem.

Idag är valborgsmässan den första vårfesten i Sverige. Den fick ett uppsving i städerna under efterkrigstiden, när arbetar- och folkrörelseorganisationer arrangerade valborgseldarna i olika bostadsområden. Idag är det mer regel än undantag att dessa organisationer, villaföreningar eller andra organisationer arrangerar valborgseldar och fester.

Även idag finns ett ungdomstema, där ungdomar tar tillfället i akt att bryta mot normer, till exempel genom att dricka alkohol i för vuxna provocerande stora mått.

Eld är ett av de mest framträdande symboliska verktygen i ritualer. I Norden har vi tänt eldar vid påsk, Valborg och St Hans dag, som i Sverige är detsamma som midsommar. Just Valborgsbrasor kan ha att göra med att betesdjuren släpptes ut vid denna tidpunkt och skyddades mot övernaturliga väsen – och rovdjur – med hjälp av eld.

En tolkning har att göra med revolterande unga, som enligt vissa källor tycks ha tänt eldar för att reta upp kyrkan, som ville förbjuda valborgsmässofirande. Idag handlar Valborgsmässans brasor mest om att hälsa våren välkommen.

I tysk tradition sågs Walpurgisnacht som tidpunkten för häxsabbaten, vilket antas vara förklaring till den tyska seden att tända eldar. Denna sed kom till svenska städer och spreds sedan till landsbygden.

Valborgsfirandet i medeltidens Sverige var förknippad med ungdomar och deras festande. I de gammaldanska områdena – Skåne, Halland och Blekinge – gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet. Detta ska enligt vissa tolkningar ha varit upprinnelsen till eldarna.

Idag är valborgsmässans brasor framför allt ett sätt att hälsa den efterlängtade våren välkommen.

Valborg, eller Walpurgis, var enligt legenderna ett helgon i Tyskland. När Sverige och Norden kristnades följde den tyska katolska kyrkans dagar med, i den kalendern vimlade det av helgondagar och alla firades inte utanför kyrkan. En av dem var Valborg.

Valborg som helgondag fanns i den kristna kalendern åtminstone sedan medeltiden. I samband med reformationen under 1500-talet ville den nya kyrkan rensa bort helgondagar. Firandet av Valborg övergick efterhand till att bli en folklig festdag, ett skäl är att Valborgmäss ligger så nära Första maj, en festdag i bondesamhället. För den urbaniserade arbetarklassen i slutet av 1800-talet blev Valborgsmäss en supdag.

Parallellt med det folkliga firandet, fanns en medeltida tradition att djäknar – den tidens studenter – anordnade uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Den traditionen har sedan 1800-talets mitt omvandlats till studentstädernas festligheter som vi ser idag.

I Finland kallas Valborgsmässan för Vappen på finlandsvenska efter finskans Vappu. Vappen är en parallell till de svenska studentfesterna. Folk i alla åldrar samlas kvällen före första maj för en karnevallik gatufest med eldar, festligheter, studentmössor, struvor och mjöd.

Valborgsfirandet i medeltidens Sverige var redan då förknippad med ungdomar och deras festande. I de gammaldanska områdena – Skåne, Halland och Blekinge – gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet. Detta ska enligt vissa tolkningar ha varit upprinnelsen till eldarna.

Firandet av Valborg övergick efterhand till att bli en folklig festdag, ett skäl är att Valborgmäss ligger så nära Första maj, en festdag i bondesamhället. För den urbaniserade arbetarklassen i slutet av 1800-talet blev Valborgsmäss en supdag.

Parallellt med det folkliga firandet, fanns en medeltida tradition att djäknar – den tidens studenter – anordnade uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Den traditionen har sedan 1800-talets mitt omvandlats till studentstädernas festligheter som vi ser idag.

Ett tidigt exempel på ungdomstema finns hos författaren och journalisten Maximilian Axelsson som år 1855 skriver i sin bok om Västerdalarna 1855:

”Valborgsmessan är för ungdomen i Floda en synnerligen förlustelse. Ej nog med att man här på Valborgsmessoaftonen upptänder de vanliga eldarne; man har dessutom ock en mängd upptåg, hvilka troligen sällan, om någonsin, förekommer på andra orter.”

Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?

Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet? 

Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal

Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.

Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner.  Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.

Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.

Traditioner förändras och är dynamiska

Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. 

Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter. 

Vi förmedlar kunskap på flera sätt

Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media. 

På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.

I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.

I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.

Många faktorer formar och förändrar firanden

I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.  

Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.

Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. 

Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer. 

Ritual?

Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.

Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.

Tradition?

Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.

Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.

Religiösa högtider

En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.

Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.

Årshögtider och livshögtider

Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).

Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.

Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers. 

Föränderligt och dynamiskt

En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.

De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa.  1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.     

Samtid och tradition  

Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.

Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass. 

Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.