Valborgsmässoafton

Det svenska valborgsmässofirandet med eldar och studentkörsång äger rum på Valborgsmässoafton den 30 april. Det är alltså på aftonen före valborgsmässan den 1 maj, som fördes in i landet av tyskar på medeltiden.

Firandet av Valborg övergick efterhand till att bli en folklig festdag, ett skäl är att Valborgmäss ligger så nära Första maj, en festdag i bondesamhället. För den urbaniserade arbetarklassen i slutet av 1800-talet blev Valborgsmäss en supdag.

Parallellt med det folkliga firandet, fanns en medeltida tradition att djäknar – den tidens studenter – anordnade uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Den traditionen har sedan 1800-talets mitt omvandlats till studentstädernas festligheter som vi ser idag.

I de växande storstäderna under 1800-talet blev valborg också förknippad med superi, särskilt bland arbetarna. I dagstidningar från 1880-talet kunde man några dagar efter valborg läsa om att arbetare låg berusade bakom buskar och träd på Djurgården och att polisen hade fullt upp med att ta hand om berusade personer. Superiet bland arbetarna speglar de hårda villkor som städerna bjöd dem.

Idag är valborgsmässan den första vårfesten i Sverige. Den fick ett uppsving i städerna under efterkrigstiden, när arbetar- och folkrörelseorganisationer arrangerade valborgseldarna i olika bostadsområden. Idag är det mer regel än undantag att dessa organisationer, villaföreningar eller andra organisationer arrangerar valborgseldar och fester.

Även idag finns ett ungdomstema, där ungdomar tar tillfället i akt att bryta mot normer, till exempel genom att dricka alkohol i för vuxna provocerande stora mått.

Eld är ett av de mest framträdande symboliska verktygen i ritualer. I Norden har vi tänt eldar vid påsk, Valborg och St Hans dag, som i Sverige är detsamma som midsommar. Just Valborgsbrasor kan ha att göra med att betesdjuren släpptes ut vid denna tidpunkt och skyddades mot övernaturliga väsen – och rovdjur – med hjälp av eld.

En tolkning har att göra med revolterande unga, som enligt vissa källor tycks ha tänt eldar för att reta upp kyrkan, som ville förbjuda valborgsmässofirande. Idag handlar Valborgsmässans brasor mest om att hälsa våren välkommen.

I tysk tradition sågs Walpurgisnacht som tidpunkten för häxsabbaten, vilket antas vara förklaring till den tyska seden att tända eldar. Denna sed kom till svenska städer och spreds sedan till landsbygden.

Valborgsfirandet i medeltidens Sverige var förknippad med ungdomar och deras festande. I de gammaldanska områdena – Skåne, Halland och Blekinge – gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet. Detta ska enligt vissa tolkningar ha varit upprinnelsen till eldarna.

Idag är valborgsmässans brasor framför allt ett sätt att hälsa den efterlängtade våren välkommen.

Valborg, eller Walpurgis, var enligt legenderna ett helgon i Tyskland. När Sverige och Norden kristnades följde den tyska katolska kyrkans dagar med, i den kalendern vimlade det av helgondagar och alla firades inte utanför kyrkan. En av dem var Valborg.

Valborg som helgondag fanns i den kristna kalendern åtminstone sedan medeltiden. I samband med reformationen under 1500-talet ville den nya kyrkan rensa bort helgondagar. Firandet av Valborg övergick efterhand till att bli en folklig festdag, ett skäl är att Valborgmäss ligger så nära Första maj, en festdag i bondesamhället. För den urbaniserade arbetarklassen i slutet av 1800-talet blev Valborgsmäss en supdag.

Parallellt med det folkliga firandet, fanns en medeltida tradition att djäknar – den tidens studenter – anordnade uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Den traditionen har sedan 1800-talets mitt omvandlats till studentstädernas festligheter som vi ser idag.

I Finland kallas Valborgsmässan för Vappen på finlandsvenska efter finskans Vappu. Vappen är en parallell till de svenska studentfesterna. Folk i alla åldrar samlas kvällen före första maj för en karnevallik gatufest med eldar, festligheter, studentmössor, struvor och mjöd.

Valborgsfirandet i medeltidens Sverige var redan då förknippad med ungdomar och deras festande. I de gammaldanska områdena – Skåne, Halland och Blekinge – gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet. Detta ska enligt vissa tolkningar ha varit upprinnelsen till eldarna.

Firandet av Valborg övergick efterhand till att bli en folklig festdag, ett skäl är att Valborgmäss ligger så nära Första maj, en festdag i bondesamhället. För den urbaniserade arbetarklassen i slutet av 1800-talet blev Valborgsmäss en supdag.

Parallellt med det folkliga firandet, fanns en medeltida tradition att djäknar – den tidens studenter – anordnade uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Den traditionen har sedan 1800-talets mitt omvandlats till studentstädernas festligheter som vi ser idag.

Ett tidigt exempel på ungdomstema finns hos författaren och journalisten Maximilian Axelsson som år 1855 skriver i sin bok om Västerdalarna 1855:

”Valborgsmessan är för ungdomen i Floda en synnerligen förlustelse. Ej nog med att man här på Valborgsmessoaftonen upptänder de vanliga eldarne; man har dessutom ock en mängd upptåg, hvilka troligen sällan, om någonsin, förekommer på andra orter.”