Gå till innehåll

Midsommar

Varför firar vi midsommar? När är midsommarafton i år? Firanden av högtider och folkliga traditioner hos befolkningen i de nordiska samhällena är ett av Nordiska museets kunskapsområden. Här får du veta mer om midsommarfirande utifrån museets samlingar och kunskap.

Midsommar är vid sidan av julen den kanske viktigaste högtiden i Sverige. För många människor markerar den början på en period av ledighet och sommarens början. Historiskt sett går både midsommar och midsommarstången tillbaka på ett firande i norra Europa av vårens spirande växtlighet.

I bondesamhället (det förindustriella samhället) innebar midsommar en brytpunkt i arbetsåret, medan själva midsommarnatten ansågs vara full av magiska krafter och övernaturliga väsen. Midsommardagens ursprungliga funktion som kyrkohögtid är numera nästan obefintlig.

Också i Finland har midsommarfirandet en framskjuten roll som en av årets viktigaste högtider. Midsommar firas i Finland med bastu, midsommarbrasa, måltider med nypotatis, sill och årets första jordgubbar. Midsommarstången är mer ovanlig men förekommer bland annat på Åland. I Norge och Danmark kallas dagen S:t Hans dag och firandet är lite mer blygsamt.

Vanliga frågor om midsommar

Fram till 1952 var midsommaraftonens fasta datum den 23 juni, men för att passa bättre in i arbetsveckan bestämdes 1953 att midsommaraftonen alltid skulle ligga på en fredag mellan 19 och 25 juni. Midsommarafton är alltså rörlig mellan de datumen.

Om julen främst är en familjehögtid så firas midsommar mer i större vänkretsar och kanske i helt andra nätverk. Det nationella temat framträder fortfarande med till exempel flaggor som prydnad, något som närmast var okänt under 1800-talet.

Dagens sätt att fira midsommarafton är modernt, ungefär från mitten av 1800-talet. Då skapade den tidens medelklass ett firande med dans kring en midsommarstång i form av ett lövat kors. Innan dess var det vanligen fråga om en lövad stång, ibland med ringar runt stammen. Dans förekom kanske, men det är mer tveksamt. De första beläggen på midsommarfirande är från 1500-talet, även om det antagligen dök upp redan när vi kristnades.

Historiskt sett går både midsommar och midsommarstången tillbaka på ett firande i norra Europa av vårens spirande växtlighet. Den lövade midsommarstången är midsommarens främsta attribut. Ibland används också den lite äldre termen majstång – att jämföra med engelskans maypole. Ordet kommer inte från månaden maj utan från ordet maja, som betyder ’att smycka med löv’. Midsommarstången kom sannolikt till Sverige från Tyskland under medeltiden.

De tidigaste avbildningarna hittar vi i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua, utgiven successivt under sent 1600-tal och 1700-talets början. Antagligen användes midsommar eller majstången av djäknar – den tidens studenter – och drängar som drog runt i städer och byar och ”sjöng maj” samtidigt som de tiggde mat och pengar.

Midsommarfirandet fick alltmer ett inslag av lek under 1900-talet. Dans kring midsommarstången har nog förekommit i alla fall sedan 1800-talet. Men dansen med sånger tog fart under 1920-talet. Melodin till ’Små grodorna’ är ett exempel på detta, som för första gången dök upp i en sångbok på 1920-talet.

Melodin blev snabbt populär och kopplades samman med grodleken och midsommar. Själva melodin går tillbaka på en fransk sång, som brittiska soldater under napoleonkrigen vid 1800-talets använde som en nidvisa om fransmännen.

Midsommarfirande fanns i bondesamhället, med det menar vi ungefär från medeltid till början av 1900-talet. I bondesamhället var midsommarafton höjdpunkten på sommarhalvårets fester, speciellt för de unga. Så här beskrivs ett midsommarfirande i Björksäter i Västergötland 1689 i Nordiska museets samlingar: [Det] Blef förbudit att uppsättia Midsommarstänger, att det elacka lefwernet, som ungdomen der wid plägar bruka, måtte förbådas och avskaffas.”

Men vi vet ganska lite om det tidigaste firandet. I det protestantiska bondesamhället, efter 1500-talets början, förknippades midsommaraftonens natt främst med magiska krafter.

Det är inte känt huruvida midsommarfirandet var spritt under förkristen tid eller skulle haft en motsvarighet i en påstådd festlighet kring sommarstolståndet.

En av de tidigaste källorna som finns är biskop Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från 1555. Där skildrar Magnus att ”på den helige Johannes döparens afton … plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas”. Intressant nog nämner Magnus här midsommareldar, ett bruk som funnits kvar ända in i vår tid.

Midsommarfirandet var ursprungligen en kyrkohögtid, ägnad Johannes Döparen, vars kalenderdag infaller den 24 juni. I Danmark och Norge kallas dagen S:t Hans dag, som tydligare visar kopplingen till Johannes döparens dag och de bibliska berättelserna. I Norge och Danmark firas S:t Hans med lekar, sång och tända bål, något som vi tidigare sett i Västsverige.

Särskilt i Sverige men också i Finland har midsommarfirandet en framskjuten roll som en av årets viktigaste högtider. Midsommar firas i Finland med bastu, midsommarbrasa, måltider med nypotatis, sill och årets första jordgubbar. Midsommarstången är mer ovanlig men förekommer bland annat på Åland. I Norge och Danmark är firandet av S:t Hans lite mer blygsamt.

Det är vanligt att äta lunch med sill och färskpotatis och att njuta av jordgubbar på olika sätt. Färskpotatisen börjar dyka upp på välbemedlade bord under 1900-talets början. För de allra flesta var nypotatis ett fruktansvärt slöseri med knappa resurser, eftersom man äter en gröda innan den blivit fullvuxen. Sådana marginaler var det ytterst få som hade ända in under efterkrigstiden.

Sill var vanlig och lättåtkomlig, i alla fall för de som levde längs kuster. Om man hade salt, saltades den för hållbarhet. Att lägga in sill i ättikslag med socker blev vanligare under 1900-talet. Fram till i slutet av 1800-talet var det bara hos den pyttelilla klick vi kallar högre stånd som socker förekom.

Jordgubben fanns inte på åkrarna förrän under 1900-talets mitt. I det fattiga bondesamhället skulle det ha varit oklokt att välja att odla jordgubbar på den lilla mark man hade.

I bondesamhällets folktro var midsommarnatten förknippad med föreställningar om att växtligheten fick magiska krafter och att de övernaturliga väsendena var särskilt aktiva. Därför skulle midsommarnatten vara lämplig för att samla läkande växter men också för att spå in i framtiden. Att rulla sig naken i midsommargryningens dagg skulle vara stärkande för hälsan, liksom att spara en krans och lägga den i julbadet.

Ett sätt att sia om framtiden som fortfarande lever kvar är att lägga sju eller nio sorters blommor under huvudkudden på midsommarnatten. I drömmen visar sig den du ska leva ditt liv med.

I södra Sverige passade många på att ”dricka källa” för att få hälsa. I förväg rensades källan och smyckades med ett lager granris. För de hårt hållna ungdomarna var källdrickning en chans till fest, som ibland pågick ända till morgonen.

En spridd föreställning är att midsommarstången representerar en fallossymbol och en kvarleva av uråldrig fruktbarhetsdyrkan. Visserligen finns fruktbarhet som ett tema i form av lövning och en förhoppning om god sådd, växtlighet och sedan skörd. Men det ska kopplas till bondesamhällets hårda villkor där magi snarast var ett sätt att bemästra tillvarons oförutsägbarhet. Kopplingarna till en sorts omedveten, historiskt ärvd fruktsamhetskult kan vi tillbakavisa helt på vetenskaplig grund.

Detsamma gäller tolkningen av midsommarstången som en fallos – den kopplingen finns inte nämnd någonstans i Nordiska museets rika arkivkällor.

Få högtider har väl förknippats så starkt med svenskhet som midsommar. Sant är att det finns en del ålderdomliga nordiska drag i högtiden, men den är mer lik de kontinentala majfesterna som inträffar ungefär vid samma tid. Möjligen firas högtiden i Sverige idag på ett något särpräglat sätt, men det är till ett europeiskt kulturellt arv vi knyter an.

Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?

Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet? 

Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal

Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.

Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner.  Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.

Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.

Traditioner förändras och är dynamiska

Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. 

Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter. 

Vi förmedlar kunskap på flera sätt

Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media. 

På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.

I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.

I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.

Många faktorer formar och förändrar firanden

I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.  

Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.

Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. 

Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer. 

Ritual?

Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.

Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.

Tradition?

Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.

Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.

Religiösa högtider

En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.

Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.

Årshögtider och livshögtider

Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).

Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.

Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers. 

Föränderligt och dynamiskt

En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.

De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa.  1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.     

Samtid och tradition  

Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.

Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass. 

Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.  

Skapa av pressade växter