Byggnadens historia

Inspiration från dansk renässans

Byggnaden har drag av dansk renässans med tinnar och torn, spiror och höga gavlar. Den är inspirerad av slotten Kronborg och Fredriksborg i Danmark men också av Gripsholm och Vadstena slott i Sverige. Byggnadsstommen är av tegel som är klätt med sandsten från Roslagen, fönsteromfattningar och lisener är av kalksten från Öland och Gotland.

Carl Eldh och August Strindberg

Runt den stora tempelliknande porten finns skulpturer och reliefer utformade av konstnären Carl Eldh. I portens gavelformade överstycke sitter en kvinnogestalt på en tron. Hon är en symbol för museet, men kanske också för moder Svea. Till henne kommer det svenska folket med gåvor.

Över gaveln har den forntida guden Oden intagit tronen, omgiven av ekorrar som här symboliserar de flitiga samlarna, det vill säga museets anställda och ”skaffarna”.

Relieferna på basen av de kolonner som omger porten illustrerar basnäringarna jordbruk, bergsbruk, skogsbruk och fiske. En äldre kvinna som spinner på slända och en yngre kvinna med ett barn i famnen ska representera det kvinnliga arbetet.

Under relieferna kan du läsa huggna deviser författade av August Strindberg. En lyder: Sagor jag täljer att arv de unga minnas må.

Stora hallen var tänkt för folkfester

Museets stora hall liknar långskeppet i en gotisk katedral med höga valv och pelare. Det översta galleriet bärs upp av 68 kolonner av Kolmårdsmarmor. De byggnadsdetaljer som inte är putsade är utförda av fint huggen men oputsad Mölnbomarmor.

Hallens golv vilar på kryssvalv slagna av tegel, golvytan är belagd med röd och grå kalksten. De symboler som finns inlagda i hallens golv är tecken för olika metaller, jord- och bergarter. Den stora hallen var ursprungligen främst avsedd som festhall. Museets grundare Artur Hazelius (1833–1901) tänkte sig hallen som en sal för stora nationella fester och högtider. Hallen kallades på ritningarna för ”Allmogehallen”.

Hallen är 126,5 meter lång och 24 meter hög. Det är därmed ett av de största icke kyrkliga rummen i Sverige.

Det är en upplevelse att vandra genom vestibulens stjärnvalv, i gallerier, trappor och trapphus, på Kröningsläktaren och i Stora hallen. Byggnaden har storslagna dimensioner med det finns många små och intressanta detaljer, som till exempel den skulpterade, slumrande björnen i balustraden i en av trapporna eller bondfolket uthugget i kapitälen på en av trapphusets pelare.

Carl Milles Gustav Vasa-staty

Kolossalstatyn i museets stora hall föreställer Gustaf Vasa, kung av Sverige 1523–1560. Den markerar att museet berättar om tiden från 1523 och framåt.

Statyn är formgiven av skulptören Carl Milles. Till sin hjälp hade Milles skulptören och konsthantverkaren Hjalmar Fredriksson. Statyn är huggen i ek och rikt bemålad och förgylld. Målningen och förgyllningen är utförd av Olga Milles. Kungens panna är formad av en bit ekträ från en ek som Gustav Vasa själv lär ha planterat vid sin födelsegård Rydboholm i Uppland.

Den nuvarande statyn kom på plats 1925 och visar en kraftfull och vital kung. Milles första version under museets tidigaste år var av en åldrande Vasa i gips. Den började efter en tid att vittra sönder.

Människorna som byggde museet

Det behövdes många skickliga hantverkare och arbetare för att uppföra museibyggnaden och för att smycka interiören.

Stenhuggare, murare, snickare, plåtslagare, tegelbärare och murbruksbärare är några yrken som finns med på de bevarade avlöningslistorna. Det var oftast kvinnor som bar det tunga bruket uppför byggnadsställningarna. Några lyftkranar fanns inte. Som mest var arbetsstyrkan uppe i 120 personer, men det var oftast 60 till 70 personer som arbetade vid bygget.

Vid Isak Gustaf Clasons arkitektkontor arbetade under åren ett antal arkitekter och ingenjörer med museibyggnaden. Men det fanns en man som följde hela bygget, byggmästaren Håkan Larsson. Det stora antalet ritningar visar att han fick anpassa projektet åtskilliga gånger efter ekonomi och ändrade planer.