Gå till innehåll

Nordiska museets historia

Sedan 1873 samlar Nordiska museet verkliga föremål och berättelser som speglar människans liv från 1500-tal till idag för framtida generationer. Det här är historien om hur Artur och Sofi Hazelius skapade ett gigantiskt museum och arkitektoniskt mästerverk.

Ett stenhus med tre välvda fönster och barn och vuxna vid ingången som tittar mot kameran. En dalkulla i folkdräkt står i dörren.
Skandinavisk-Etnografiska samlingen i Davidssons paviljonger på Drottninggatan 71A. Foto: Okänd/ Nordiska museet, NMA.0050407

Det blef mig uppenbart, att man skyndsamt måste ingripa om man ville göra sig till godo de hjälpmedel för forskningen, hvilka ännu erbjödo sig i dessa gamla boningar som refvos, eller i dessa bohag, som ringaktades, och i dessa dräkter, som bortlades.

Artur Hazelius 1898
En röd- och grönrandig veckad yllekjol ligger på en vit bakgrund
Hemvävd kjol i ylle från Stora Tuna socken i Dalarna, det första föremålet i Nordiska museets samlingar förvärvat av Artur Hazelius sommaren 1872. Foto: Sören Hallgren/ Nordiska museet, NMA.0042258

Skandinavisk-Etnografiska samlingen öppnar 1873 

Efter bara ett år finns ett stort antal föremål att visa. Den 24 oktober 1873 öppnar Artur och Sofi Skandinavisk-Etnografiska samlingen i en hyrd lokal på Drottninggatan 71 i Stockholm.

Publiken möter verklighetstrogna, dramatiserade scener med dockor, dräkter och föremål ur den försvinnande allmogekulturen – mitt i industrialismens Stockholm.

Den nyskapande utställningen blir en framgång, både hemma och på Världsutställningen i Paris 1878. Det är unikt att det är folket som är i fokus, inte kungar och krig, som är vanligt för tidens nationella museer. 

En sal med ett uppbyggda rum på rad. Det närmaste är ur en stuga med dockor som föreställer en kvinna och två män i folkdräkt. En liten flickdocka syns bakom mannen.
Interiörer i den första utställningen på Skandinavisk-Etnografiska samlingen 1873. Foto: Okänd/ Nordiska museet, NMA.0035735

Museet på Djurgården klart 1907

Den 24 oktober 1888 tas första spadtaget till museibyggnaden på Djurgården i Stockholm. Arturs dröm om att visa upp samlingarna i ett palats för folket ska bli verklighet. Men det finns hinder på vägen och tar mer än ett kvarts sekel från ritning till invigning.

I juni 1907 kliver de första besökarna uppför trappan. Dagsljuset från takfönstren är enda belysning i Stora hallen och Gustav Vasa-statyn i gips visar en trött och åldrande kung. Varken Artur eller Sofi fick uppleva invigningsdagen. Artur går bort 1901 och Sofi redan 1874.

Vid ingången till en stor slottslik byggnad står dalkullor folkdräkter på trappan, nedanför trappan står en folkmassa med paraplyer.
Invigningen av Nordiska museet på Djurgården i juni 1907. Foto: Anton Blomberg/ Nordiska museet, NMA.0060631

Berättelser och minnen  

Förutom föremål ser Artur det som lika viktigt att bevara det immateriella kulturavet för framtiden: folkminnen, sagor, sägner, visor, dikter, musik, dans, traditioner, seder och bruk.

Artur lade grunden till Nordiska museets arkivsamlingar och allteftersom åren går samlar museet dagböcker, material om folktro och folkmedicin, uppteckningar från intervjuer, självbiografier, gårdsarkiv, familjearkiv, arkiv från personer, företag och föreningar.   

Fyra stora donationer ger historiska miljöer och parker

Nordiska museet växer ytterligare under 1900-talet genom stora donationer av fyra unika kulturhistoriska miljöer att bevara:

I och med det förvaltar Nordiska museet idag flera hundra byggnader, vidsträckta historiska parker, skogar, odlingslandskap och fiske- och vattenområden. Det är ett angeläget samhällsuppdrag att vårda dem på ett hållbart sätt för framtiden, inte minst ur klimat- och hållbarhetsperspektiv.  

Idag finns över en och en halv miljon föremål, sex miljoner bilder och tusentals berättelser och minnen samlade i Nordiska museet. Vi bevarar dem för framtida generationer. Ihop med den hemvävda yllekjolen från resan i Dalarna. 

Berättelsen om Nordiska museet