Om stiftelsen
Här presenterar vi förvaltning, vd och styresman, nämnd, stadgar, uppdrag och hållbarhetsarbete. Här hittar du också årsredovisning, kontaktuppgifter och lediga tjänster. Det här är Stiftelsen Nordiska museet.
Nordiska museet är grundat av Artur Hazelius 1873 och en stiftelse sedan 1880. Nämnden för stiftelsen utses av staten och vd för museet är styresmannen. Utöver samlingarna och museet på Djurgården äger, bevarar och förvaltar Stiftelsen Nordiska museet fyra kulturhistoriska miljöer i landet som är sommaröppna besöksmål:
- Julita gård och trädgårdar
- Tyresö slott och park
- Svindersvik sommarnöje
- Härkeberga kaplansgård
Stiftelse sedan 1880
Språkforskaren och kulturhistorikern Artur Hazelius (1833–1901) gjorde sin första insamlingsresa 1872. Året därpå öppnade Skandinavisk-etnografiska samlingen sin första utställning i centrala Stockholm. Redan 1880 hade samlingen blivit så omfattande att Hazelius ombildade den till en stiftelse och ändrade namnet till Nordiska museet.
Det skall vara ett hem för minnen, framför allt ur svenska folkets lif, men äfven ur andra folks, som med det svenska äro befryndade.
Artur Hazelius i Stiftelsen Nordiska museets stadgar år 1880
Nämnd och styresman
En särskild nämnd med fem ledamöter skulle ansvara för verksamheten, som även kom att inkludera Skansen, grundat 1891. Från och med 1963 tog staten ett större ekonomiskt ansvar för verksamheten. Sedan dess utser staten nämndens ledamöter. Samtidigt blev Skansen en självständig stiftelse med egen styrelse. Institutionerna är fortfarande sammanflätade med varandra. Chef för Nordiska museet är styresmannen.
Egen och statlig finansiering
Nordiska museets verksamhet finansieras idag till 60 procent av statsanslag. Resterande 40 procent av verksamheten finansieras av museets egna intäkter. Det är stiftelsens styrelse, Nordiska museets nämnd, som svarar för att stiftelseförordnandet följs.
Nordiska museets verksamhet är reglerad i Museilagen och museets årliga verksamhet styrs av riktlinjer från regeringen.
Ett av Sveriges centralmuseer
Stiftelsen Nordiska museet är ett av tretton centralmuseer i Sverige. Av centralmuseerna är nio statliga myndigheter och fyra är stiftelser med statliga bidrag. Centralmuseerna har ett särskilt nationellt ansvar inom respektive område (som är angivet i respektive museums uppdrag från regeringen och i stiftelsemuseers fall formulerat i egna stadgar).
Centralmuseerna ska också samverka och ta på sig vissa för landet gemensamma museiangelägenheter. Det sker inom Centralmuseernas samarbetsråd, ett nätverk för de tretton museicheferna.
Nordiska museets uppdrag
Nordiska museet har till uppgift att ”bevara och levandegöra minnet av liv och arbete i Sverige, företrädesvis för tiden efter 1520. Museets ansvar omfattar hela det kulturhistoriska fältet utom de delar som hänförts till någon annan institution.”
Museet ska enligt stadgarna särskilt
- vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika sina samlingar
- hålla ett urval av samlingarna tillgängliga samt driva och stödja utställningsverksamhet och annan kulturförmedlande verksamhet
- initiera, driva och stödja forskning inom museets verksamhetsområde.
Arbetet ska bedrivas mot bakgrunden av den europeiska, särskilt den nordiska, kulturutvecklingen. Museets verksamhet ska komma till del för hela landet och museet ska samverka med nationella och internationella aktörer för att utveckla verksamheten.
I stadgarna skrev Artur Hazelius år 1880: ”Det skall vara ett hem för minnen, framför allt ur svenska folkets lif, men äfven ur andra folks, som med det svenska äro befryndade.”
Nämndens ordförande: Jan Olov Westerberg, fastighetsdirektör
Nämndens ledamöter:
- Sanne Houby-Nielsen, styresman
- Karin Lindvall, f.d. länsmuseichef
- Ola Lindgren Nilsson, verkställande direktör
- Knut Weibull, f.d. överantikvarie
- Lena Lind Palicki, universitetslektor
- Annika Winsth, chefsekonom
Adjungerad ledamot: Marie Hiller, ekonomichef
Personalföreträdare:
- Thomas Adolfsson, SACO
- Ylva Alriksson, fackförbundet ST
Nordiska museets styresman
Chef och VD för Nordiska museet är styresmannen. Ansvaret för frågor som rör användningen av stiftelsens tillgångar och placering av förmögenhet ligger hos nämnden, i enligt med stiftelselagen och stiftelsens stadgar.
Styresmannen leder och samordnar stiftelsens verksamheter och har ansvar för planering och genomförande av Nordiska museets utveckling enligt nämndens beslut och för museets löpande förvaltning.
Sanne Houby-Nielsen
Sanne Houby-Nielsen är styresman för Nordiska museet sedan februari 2015. Sanne Houby-Nielsen är docent vid Lunds universitet och har en fil.dr i klassisk arkeologi från Köpenhamns universitet.
Hon har tidigare varit överintendent och chef på Statens museer för världskultur i Stockholm (2010–2015), museichef för Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet i Stockholm (2000–2010) och ledare för den Kongelige Afstøbningssamling på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.
Kulturhistoriska samlingar
- 1,5 miljon föremål
- Flera hyllkilometer arkivmaterial och boksamlingar
- 6 miljoner bilder
Byggnadsverket Nordiska museet
Stiftelsen äger och förvaltar själv sin museibyggnad, som är uppförd med ändamål att vara just Nordiska museet. Så är inte alltid är fallet för musei- och utställningsverksamheter. ”Nordiska museet” är ritat av arkitekt Isak Gustaf Clason, uppfört 1883-1907 och byggnadsminne enligt lagen om kulturminnen sedan 2008.
Byggnaden utgör därmed ett av stiftelsens viktigaste föremål att förvalta och bevara för framtiden. Ett långsiktigt arbete pågår med att utveckla och förädla den med bättre tillgänglighet och arkitektoniska tillägg med omsorg om byggnadens särdrag.
Även Wicanderska villan, belägen på Lejonslätten intill museet på Djurgården, ingår i stiftelsens förvaltning.
Areellt omfattande miljöer
Under 1900-talet tog stiftelsen emot donationer av fyra kulturhistoriska miljöer på skilda håll i landet, att bevara och tillgängliggöra som levande besöksmål:
- Härkeberga kaplansgård
- Tyresö slott
- Julita gård
- Svindersvik sommarnöje
I och med donationerna förvaltar stiftelsen dessutom:
- flera hundra byggnader
- vidsträckta historiska parker
- skogar och odlingslandskap
- fiske- och vattenområden.
Detta ofta i samverkan med utomstående intressenter som kommuner, byalag, föreningar och privatpersoner. Det är ett angeläget samhällsuppdrag att vårda dem på ett hållbart sätt för framtiden, inte minst ur klimat- och hållbarhetsperspektiv.
