Advent

Hur kom adventskalendern och adventsstjärnan till? När börjar man julpynta? Firanden av högtider och folkliga traditioner genom Sveriges och Nordens kulturhistoria är ett av Nordiska museets kunskapsområden. Här får du veta mer om advent utifrån museets samlingar och kunskap. 

Advent är en kyrkohelg som infaller under de fyra söndagarna före julafton. Advent inleder även det kristna kyrkoåret. Ordet advent är latin för ”ankomst” och anspelar på Jesu födelse.

Första advent och förberedelser inför julen

För många inleder advent julfirandet med förberedelser inför julen, adventsstjärnor, adventsljusstakar, julbak, glögg och adventskalendrar till barnen.

Fasta i advent

I det tidiga kristna Sverige och Norden var advent en fastetid, ett sätt att kroppsligt markera Herrens glädjerika ankomst. Under fastan var det återhållsamt med mat, framför allt med kött.

I bondesamhället, eller det förindustriella samhället, kallades advent för julfasta. Då började förberedelserna för julmaten. De lyckligt lottade slaktade julgrisen i början av december. Ett minne från julfastan är lutfisken, som traditionellt blötlades på Annadagen den 9 december. Advent var därefter en tid för stillhet och vördnad, vilket bland annat gjorde att bröllop var förbjudna. Man skulle även undvika bullriga arbeten och att föra oväsen.

Vanliga frågor om advent

Både adventsljusstaken och adventsstjärnan har tyskt ursprung. De blev vanliga i Sverige på 1930-talet. Adventsstjärnan kom till på 1880-talet i den tyska staden Herrnhut och blev populär i Sverige på 1930- och 1940-talen. Elever och lärare i en skola i staden tillverkade pappersstjärnor belysta inifrån. En förebild ska ha varit de svenska stjärngossarnas stjärngång. När den tyska handeln fångade upp intresset för dessa stjärnor började man masstillverka dem i hopfällbar form. Efterhand elektrifierades de.

Det första svenska belägget för ordet adventsstjärna är från 1923, och några år senare kom försäljningen igång. Adventsstjärnan sägs symbolisera Betlehemsstjärnan, som vägledde de tre vise männen till stallet, där det nyfödda Jesusbarnet låg i krubban. Också i vår tid är stjärnan en framträdande julsymbol.

Den första adventskalendern trycktes i början av 1900-talet i Tyskland. I slutet av 1800-talet levde en liten pojke vid namn Gerhard Lang i Tyskland. Hans längtan till julen var så stark att hans mamma bakade tjugofyra kakor som hon la ut på en bit färgglad kartong. Varje dag fram till jul fick Gerhard äta en av kakorna för att stilla sin längtan.

När han blev vuxen gjorde han om sin mammas kak-kalender till en tryckt papperskalender med två ark och 24 julmotiv. Succén blev oväntat stor och på 1920-talet skapades en ny version med luckor att öppna med en bild innanför. Gerhards kalender blev en succé som även nådde Sverige.

I det tidiga kristna Sverige och Norden var advent en fastetid, ett sätt att kroppsligt markera Herrens glädjerika ankomst. Under fastan var det återhållsamt med mat, framför allt med kött. I bondesamhället kallades advent för julfasta. Då började julmaten att lagas. De lyckligt lottade slaktade julgrisen i början av december.

Ett minne från julfastan är lutfisk, som traditionellt blötlades på Annadagen den 9 december. Advent var därefter en tid för stillhet och vördnad, vilket bland annat gjorde att bröllop var förbjudna. Man skulle även undvika bullriga arbeten och att föra oväsen.

Ordet advent är latin för ”ankomst” och anspelar på Jesu födelse på juldagen. För många inleder första advent julfirandet med förberedelser inför julen, även om julhandel och offentlig julskyltning i vår tid syns redan tidigt i november. Går vi bara lite mer än hundra år tillbaka i tiden skedde julskyltning först på skyltsöndagen, det vill säga söndagen före julafton. Under efterkrigstiden blev både andra och första advent skyltsöndagar. Traditioner är föränderliga och några regler finns inte.