Fettisdagen
Varför heter det fettisdag och semla? Firanden av högtider och folkliga traditioner genom Sveriges och Nordens kulturhistoria är ett av Nordiska museets kunskapsområden. Här får du veta mer om fettisdagen utifrån museets samlingar och kunskap.
Fettisdagen inleder fastan med ätande
Fläsksöndag, blå måndag och fettisdagen. Fettisdagen är den sista av tre fastlagsdagar som inleder en längre fasteperiod med katolskt ursprung. Idag förknippar du nog mest dagen med semlor och tänker kanske på den som semmeldagen eller semlans dag? Semlan med grädde, mandelmassa och florsocker blev vanlig först under mitten av 1900-talet. Och i fastlagen har just mat och ätande en central roll.
I katolskt präglade områden är fastlagen en karnevalernas tid då överflöd av mat och fest blir en stark kontrast mot den fasta som skall följa fram till påsk. Norden har inte en stark karnevalstradition, beroende på att vi sedan många hundra år är protestanter.
Men det finns exempel som visar att maten hade en central roll i fastlagen här även efter reformationen. I den mån det fanns att tillgå åt man upp sig på kött eller fläsk under fettisdagen och de andra fastlagsdagarna. Vår tids semla påminner om de här excesserna, även om den kom på våra bord först under 1900-talet.
I folktron var fettisdagen en bra dag att spå väder
I Nordiska museets samlingar finns exempel som visar att i det förindustriella bondesamhället såg många de tre fastlagsdagarna som bra dagar att ta vädertydor, det vill säga att förutspå vädret:
- Långa istappar på fastlagsnatten var ett gott tecken, då skulle stråsäden och linet bli långt.
- Om fastlagen var klar, torr och helst solig skulle det bli en god spannmålsskörd.
- Om det töade med takdropp på fettisdagen skulle korna mjölka bra under sommaren och sädeskornen bli lika stora som dropparna.
Vanliga frågor om fettisdagen
Fettisdagen är den tredje och sista dagen i fastlagen. Och en fet dag skulle det vara då den som kunde åt upp sig inför fastan.
I en uppteckning i Nordiska museets samlingar från Dalarna 1913 heter det till exempel att det ”åts roter och potatis och kött och fläsk”. På Öland, Gotland och i Småland åt man kroppkakor med kött och fläsk inuti. I Uppland, Södermanland och Värmland åt man fettisdagskött som bestod av kokta svinfötter.
I Ångermanland ansåg många att fettisdagen skulle innehålla sju mål mat, bland annat kokt fläsk och dopp i grytan med ett julbröd som sparats speciellt för detta ändamål.
Fettisdagen kallades ibland också vita tisdagen, med syfte på det vita mjölet. Det är sannolikt en mer sentida benämning eftersom vitt mjöl var ytterst sällsynt i bondesamhället.
Ordet semla kommer från tyskans ”semel” och latinets ”simila”, som betyder fint vetemjöl. Semlan som är bakad på vitt mjöl med vispgrädde, mandelmassa och florsocker fick sin utformning och blev vanlig först under mitten av 1900-talet.
Men semlan har en äldre förebild i hetväggen, ett högreståndsbakverk från 1700-talet. Från 1800-talets mitt är fettisdagsbulle eller fastlagsbulle den vanligaste beteckningen på hetvägg. I dag kallas fettisdagsbullar vanligtvis för semlor.
Vitt mjöl, socker och vispad grädde var ytterst ovanligt i bondesamhället. Det är ett skäl till att även den moderna semlan bara bakas och äts undantagsvis.
Hetväggen är semlans äldre förebild och ett högreståndsbakverk från 1700-talet, en bakad bulle fylld med mandelmassa. Namnet kommer av tyskans ”heisse wecke”, som betyder varma kilar. Kilformen har kommit att flyttas över till semlorna, vars lock ofta har formen av en kil.
Ordet ”hetvägg” är sannolikt en ljudhärmande översättning från tyskan. Hetvägg åts bland de mer välbärgade i städerna och är känd sedan 1700-talet. Det vanliga var att krydda hetväggen med kummin och servera den i en skål med varm mjölk.
Ibland påstås det att den svenske kungen Adolf Fredrik dog av alltför många hetväggar fettisdagen den 12 februari 1771. I verkligheten dog han av slaganfall, ett namn på både stroke och hjärtinfarkt, efter en i vår tids ögon enorm måltid på ostron, hummer, surkål och hetvägg.
Kungens frånfälle väckte starka känslor mot hetväggen och skalden Johan Gabriel Oxenstierna förde fram att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”.
