Gå till innehåll

Fettisdagen

Varför heter det fettisdag och semla? Firanden av högtider och folkliga traditioner bland befolkningen i de nordiska samhällena är ett av Nordiska museets kunskapsområden. Här får du veta mer om fettisdagen utifrån museets samlingar och kunskap.

Fettisdagen inleder fastan med ätande

Fläsksöndag, blå måndag och fettisdagen. Fettisdagen är den sista av tre fastlagsdagar som inleder en längre fasteperiod med katolskt ursprung. Idag förknippar du nog mest dagen med semlor och tänker kanske på den som semmeldagen eller semlans dag? Semlan med grädde, mandelmassa och florsocker blev vanlig först under mitten av 1900-talet. Och i fastlagen har just mat och ätande en central roll.

I katolskt präglade områden är fastlagen en karnevalernas tid då överflöd av mat och fest blir en stark kontrast mot den fasta som skall följa fram till påsk. Norden har inte en stark karnevalstradition, beroende på att vi sedan många hundra år är protestanter.

Men det finns exempel som visar att maten hade en central roll i fastlagen här även efter reformationen. I den mån det fanns att tillgå åt man upp sig på kött eller fläsk under fettisdagen och de andra fastlagsdagarna. Vår tids semla påminner om de här excesserna, även om den kom på våra bord först under 1900-talet.

I folktron var fettisdagen en bra dag att spå väder

I Nordiska museets samlingar finns exempel som visar att i det förindustriella bondesamhället såg många de tre fastlagsdagarna som bra dagar att ta vädertydor, det vill säga att förutspå vädret:

  • Långa istappar på fastlagsnatten var ett gott tecken, då skulle stråsäden och linet bli långt.
  • Om fastlagen var klar, torr och helst solig skulle det bli en god spannmålsskörd.
  • Om det töade med takdropp på fettisdagen skulle korna mjölka bra under sommaren och sädeskornen bli lika stora som dropparna.

Vanliga frågor om fettisdagen