Halloween

Halloween inträffar den 31 oktober och har sitt ursprung i irländska och anglosaxiska All hallow’s eve. Det var en keltisk höstfest som markerade skördetiden då eldar tändes för att vägleda de döda och skrämma bort häxor.

Halloween är ett av många exempel på traditioner som migrerar och omvandlas. Till USA kom den med irländska emigranter och blev populär under 1800-talet och senare. Dagen förknippas med de döda, det syns genom att människor klär ut sig till diverse dödsväsen. Firandet utvecklades i USA till en barnens högtid, då barn fick skämta och retas med de vuxna.

Vissa drag i Halloween liknar det svenska påskfirandet liksom flera andra lekfulla seder, men också i många internationella högtider med mer eller mindre uttalat karnevalstema.

I Sverige förekommer det att barn firar Halloween med att gå “bus eller godis” på olika dagar, ungefär som påskkärringar syns till både på Skärtorsdag och Påskafton. Det kan alltså ringa på dörren både den 31 oktober, på Alla helgons dag eller till och med flera dagar under det skollediga höstlovet.

Det engelska uttrycket ”Trick or treat” har på svenska blivit ”Bus eller godis”. Så säger utklädda barn som ringer på dörren och ber om godis (eller bjuder på busstreck) under Halloween den 31 oktober.

Influenserna till Halloween i Sverige har kommit via amerikansk populärkultur och globalisering i allmänhet. Halloween började dyka upp i Sverige under slutet av 1980-talet. Alldeles säkert spelar skräckfilm och litteratur en stor roll för spridningen. Högtiden har växt sedan 1990-talet och blivit populär främst bland barn och ungdomar.

De allra första spåren av Halloween i Sverige finns i universitetssammanhang i början av 1950-talet, när amerikanska gäststudenter arrangerade Halloween-fest. Men som allmänt spridd högtid syns den först under sent 1980-tal, då storstadskrogar arrangerade särskilda Halloweenaftnar.

I Sverige och Norden sammanfaller högtiden med Alla helgons dag, en dag till åminnelse av de döda. Båda högtiderna tematiserar de döda och döden. Därmed har de släktskap med många högtider runtom i världen vid denna tid.

Det finns också likheter med påsken: både halloweenmonster och påskkärringar representerar på olika sätt ondska och död, ett klassiskt karnevalstema.

Många högtider handlar ytterst om livet och döden. I en del, som Halloween, synliggörs gränsen mellan de levande och de döda tydligt. Mycket av Halloween handlar om att gestalta skräck och död, på så sätt görs döden symboliskt närvarande i våra hem och i offentligheten.

Halloween har sitt ursprung i All hallow’s eve, en keltisk höstfest som markerade skördetiden, då eldar tändes för att vägleda de döda och skrämma bort häxor. När högtiden kom till USA med de irländska invandrarna – som allmänt hade låg social status – under 1800-talet betraktades den som vidskepelse. Dessutom förknippades symbolspråket med Satan själv, vilket väckte, och väcker, anstöt hos många kristna i USA.

Traditionellt markerar Halloween (genom sitt ursprung i keltiska höstfesten All hallow’s eve) liksom Alla helgons dag övergången mellan sommar- och vinterhalvåret. Pumpan, som från början var en rova, är ett exempel på detta. Dessa grödor fick efterhand läskiga utformningar. På detta sätt finns koppling till de skördehögtider och marknader vi har haft i Sverige.

Det ser lite olika ut i de nordiska länderna kring högtiderna. I Norge uppmärksammas Halloween till viss del men utan att firas som i Sverige medan Alla helgons dag enbart finns i kyrkokalendern. I Finland firas Alla helgons dag med ljus på gravarna och Halloween firas lite som i Sverige. Men firandet av både Alla helgons dag och Halloween tycks vara störst i Sverige jämfört med de övriga nordiska länderna.

Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?

Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet? 

Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal

Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.

Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner.  Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.

Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.

Traditioner förändras och är dynamiska

Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. 

Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter. 

Vi förmedlar kunskap på flera sätt

Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media. 

På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.

I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.

I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.

Många faktorer formar och förändrar firanden

I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.  

Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.

Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. 

Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer. 

Ritual?

Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.

Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.

Tradition?

Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.

Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.

Religiösa högtider

En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.

Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.

Årshögtider och livshögtider

Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).

Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.

Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers. 

Föränderligt och dynamiskt

En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.

De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa.  1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.     

Samtid och tradition  

Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.

Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass. 

Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.