Julafton

Jultomten härstammar från S:t Nicolaus

Den jultomte som vi vande oss vid under 1900-talet som den som delade ut julklappar härstammar från legender om den fromme och givmilde S:t Nicolaus, som var barnens vän. I kontinentens medeltida mysteriespel på den 6 december framträdde han med en get i koppel. Geten var en bild av Djävulen, som S:t Nicolaus symboliskt tämjde. Den svenska jultomten är en sammansmältning av den europeiska traditionen och gårdstomten.

Julbocken under 17- och 1800-talen

När julklappar delades ut i högreståndsmiljöer under 1700-talet var utdelaren en person utklädd till bock, ett ganska läskigt väsen. Bocken är en gestaltning av ondskan, men kopplingen historiskt mellan bocken och den gode St Nicolaus gör att bocken blir motsägelsefull, både ond och god. Julbocken ser vi i vår tid oftast i halmversion, eftersom jultomten övertog julbockens roll under slutet av 1800-talet.

Den svenska jultomten och gårdstomten

När konstnären Jenny Nyström under senare delen av 1800-talet målade vykort av jultomten, inspirerades hon av gårdstomten, som gav drag åt den svenske jultomten. 

I nordisk folklig tradition var gårdstomten en människoliknande figur som skyddade gården och djuren. Ordet tomte har att göra med tomt, alltså en äga. Den svenska gårdstomten – som ibland kallades ”goenisse” – hade ingenting med gåvor att göra, utan var ett väsen som såg till att gården och kreaturen sköttes. Man såg honom inte, men om någon misskötte djuren, kunde denne få en örfil. Det är till denna tomte vi sätter ut julgröten.

De första bilderna av den anglosaxiska jultomten Santa Claus dök upp i engelsk press på 1840-talet. Jultomtens popularitet ökade i västvärlden under 1900-talet med konsumtionssamhället. I synnerhet blev den rödklädde och frodige Santa Claus populär under efterkrigstiden. Den röda färgen etablerades delvis genom en amerikansk coca cola-reklam under 1920-talet.

Ordet går förmodligen tillbaka på betydelsen ”fest”, ”inbjudan” och kan spåras till fornsvenskan. Det är mer tveksamt om det finns ett samband mellan julfirande och påstådda fornnordiska midvinterfester. I äldre tid användes uttrycket ’dricka jul’ istället för att ’fira jul’. I norra England talar man fortfarande i lite ålderdomliga sammanhang om yule, som möjligen är ett arv av vikingarnas framfart där. 

Julklappen dyker upp i borgerliga hem under 1800-talet, samtidigt som Jultomten blir populärare. Ordet julklapp kommer av seden att på julaftonen busigt knacka på någons dörr och slänga in en träbit eller en täljd docka. En sorts gåva som ges på skämt. Det finns en parallell i julrimmen, där julgåvorna gärna presenteras skämtsamt och gärna lite retsamt. 

I bondesamhället (det förindustriella samhället) var julaftonskvällen för de flesta årets högtidligaste stund. Efter många dagars hårt arbete hade gårdsfolket nu utfört de sista sysslorna inför helgfirandet. Julveden var huggen och inburen och ute på gårdsplanen var fåglarnas julkärve på plats. Redskapen var intagna och inne i fähuset var det snyggt och prydligt. Julbordet dukades och extra fin halm lades på golvet, på sina håll kallad julglädjen. 

Jultiden innebar också iakttagelser och förutsägelser om vädret. Så långt före jul som det var rim (alltså frost) på träden, så långt före midsommar var det lämpligt att så. Om skogen under julveckan är snörik, blir det ett gott sädesår. ”Julasommar och fåglasång, påskavinter och släagång” betyder att en mild vinter innebär en kall och vintrig påsk. 

I folktron var julnatten den tidpunkt när allt oknytt och övernaturliga varelser var i rörelse. Ett skydd mot dessa krafter var till exempel att kritmåla kors på dörrar och portar. 

En sägen (som bland annat finns som uppteckning i Nordiska museets samlingar) berättar om en kvinna som vaknade på julnatten i tron att hon försovit sig för julottan. Hon spände för släden och hastade till kyrkan. Hon öppnade försiktigt dörren och satte sig omärkligt på den bakersta bänkraden. Hon upptäckte att hennes bänkgranne var en avliden sockenbo och efter hand såg hon flera avlidna som hon kände igen. Hon var i själva verket för tidig till kyrkan och hade hamnat på de dödas julotta. I sista stund räddade hon sig ut. 

Julgranen kommer till Sverige under 1600-talet, i samband med de svenska erövringskrigen i Tyskland. Under den här tiden lånade Sverige ganska mycket från tyskt område. Först användes den i adelsfamiljer, under 1700-talet dök den upp utomhus, utanför mer välbeställda bönders hem. Först under senare delen av 1800-talet blev den bredare spridd i befolkningen, både på grund av urbanisering men senare på grund av ett relativt ökat välstånd. Granens stora genombrott är dock under efterkrigstiden, det vi kallar Rekordåren. 

Jultomtens röda färg dyker upp under 1880-talet i teckningar i amerikanska tidskrifter. Möjligen förstärktes den röda färgen av Coca-cola-reklamen under 1920-talet. I det nordiska bondesamhället var färg en oerhörd lyx och här finns inga spår av röd färg i julfirandet. 

Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?

Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet? 

Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal

Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.

Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner.  Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.

Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.

Traditioner förändras och är dynamiska

Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. 

Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter. 

Vi förmedlar kunskap på flera sätt

Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media. 

På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.

I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.

I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.

Många faktorer formar och förändrar firanden

I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.  

Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.

Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. 

Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer. 

Ritual?

Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.

Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.

Tradition?

Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.

Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.

Religiösa högtider

En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.

Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.

Årshögtider och livshögtider

Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).

Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.

Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers. 

Föränderligt och dynamiskt

En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.

De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa.  1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.     

Samtid och tradition  

Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.

Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass. 

Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.