Ramadan

Ramadan är en fastehögtid med familjen i centrum som sträcker sig en månad i tiden och avslutas med festen id al-fitr. Under ramadanmånaden förväntas man inte äta efter det att solen gått upp. Så fort som solen gått ner är mat tillåten. Att avstå från att äta innebär att kroppen symboliskt ställs i bakgrunden för att komma närmare Allah. Det är också en period när man enligt muslimsk tradition utför goda gärningar och skänker av sitt överflöd till fattiga och till moskéer.

Alla behöver inte fasta. Barn, kroppsarbetande, sjuka och människor som befinner sig på resa är undantagna. Med tanke på att Islam är en så omfattande och utbredd religion, är variationen på människors festmat under id eller eid liksom på ritualens utformning stor.

Flertalet personer med muslimsk bakgrund i Sverige är sekulariserade och firandet av ramadan kan i vissa stycken jämföras med det sekulariserade nordiska julfirandet, som av de flesta inte uppfattas som en särskilt religiöst laddad tradition. Andra har en mycket stark muslimsk trosuppfattning och för dem är ramadan och dess regler viktiga att följa.

I och med att det i Norden och Sverige tidigare har levt ett litet antal människor med muslimsk bakgrund, så har firandet av muslimska högtider knappt förekommit förrän i vår tid. I tidningsarkiv finns omnämnanden av ramadan från 1700-talet, till exempel i en uppräkning av muslimska kalenderåret i Posttidningen (1735-01-13). Muslimer omnämns på svenska under 1700-talet som ”mohametaner” men under 1800-talet och en stor del av 1900-talet som ”muselmaner”. Termen ”muslim” blev vanligare först under 1970-talet.

Ramadan får allt större uppmärksamhet i offentligheten, både i media och i handeln. Därmed blir ramadan synlig och alltmer integrerade i det nordiska och svenska högtidsåret. En problematik som uppmärksammades redan under 1980-talet var sommarhalvårets långa dagar på det norra halvklotet, som gör det svårare att upprätthålla fastan.

Religionshistorikern Simon Sorgenfrei nämner att den kanske första skildringen av firande av ramadan och eid al-fitr i Sverige från 1946. Då fanns det 8 muslimer i Stockholm. Därefter skedde rapporteringen om ramadan sporadiskt och det är först kring 1970 som man kan se reportage om själva firandet.

Reportagen illustrerar några av de vardagsfrågor som uppkommit när nya högtider etablerades i Sverige: 1974 skrev Dagens Nyheter (DN 1974-10-16) att fastan under ramadan uppfattades som ett hälsoproblem för skolbarn, eftersom de troddes gå till skolan utan att ha ätit. Men även om föräldrarna fastade så fick barnen äta, visade det sig. På LM Ericsson räckte det enligt företaget inte att hänvisa till religion för att få ledigt.

Att högtider av olika slag följer med människor som migrerar är inget nytt, inte heller att de efterhand anpassas till förändrade villkor. Sådana förändringar syns globalt lika mycket som historiskt: Tradition innebär alltid förändring.

Fasta förekommer i många religioner. Generellt är inte tanken att svälta, utan att avstå från kroppsliga behov för att manifestera andlighet. I den kristna fastan som påbörjas 40 dagar före påsk handlar det till stor del om att påminnas om Jesu lidande och död. Men man avstår inte helt från att äta. För kristna går fisk bra att äta, men inte kött.

Både kristna och muslimer avslutar fasteperioden med en fest. För kristna är påskafton en fest som gärna markeras med mat och godis, medan id al-fitr är den muslimska avslutningen på fastan som också firas med sötsaker. Dadlar har en särskild betydelse som fastebrytande.

Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?

Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet? 

Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal

Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.

Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner.  Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.

Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.

Traditioner förändras och är dynamiska

Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. 

Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter. 

Vi förmedlar kunskap på flera sätt

Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media. 

På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.

I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.

I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.

Många faktorer formar och förändrar firanden

I korthet kan man säga att högtidsfirande i vår tid speglar mängder av influenser från förflutna samhällsformer, från vår egen tid, migration, social, ekonomisk och teknisk förändring.  

Högtider och högtidsfirande i Norden är starkt präglade av kristen religion och formas även av förändringar i samhället och våra värderingar. Ytterligare faktorer är folkliga föreställningar om det övernaturliga, folklig religion och folkliga värderingar som går tillbaka på det nordiska bondesamhället.

Under de 150 år som Nordiska museet samlat kunskap om traditioner och ritualer kopplade till högtider och årets dagar har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. 

Även traditioner och sociala mönster förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. I vår tid är sociala medier och massmedier i största allmänhet viktiga faktorer. 

Ritual?

Under de 150 åren har också forskningens perspektiv och begrepp förändrats. Ett centralt grundbegrepp är ritual. Det syftar på det praktiska firandet – vad människor gör kopplat till en högtid, tradition, viss dag, tid på året eller händelse. Som att äta semlor, gömma påskägg, tända ljus på kyrkogårdar eller gå ”bus eller godis”.

Oftast ingår symboler i ritualer, till exempel julgran, midsommarstång, tända ljus, studentmössa, våfflor och semlor eller för den delen fredagsmysets chips och dipp.

Tradition?

Man kan säga att en ritual blir tradition när människor sätter särskilt värde på ritualen och firandet, utan att de måste vara särskilt gamla eller spridda. Värderingarna handlar ofta om att en ritual sägs vara ursprunglig och viktig för människor gruppidentitet.

Även denna definition speglar forskningens perspektiv. Men i dagligt tal används begreppen ritual, tradition, högtid, sed ofta synonymt. När vi här talar om traditioner är de som regel särskilt värderade ritualer; julfirande är ett exempel.

Religiösa högtider

En annan viktig term är högtid som syftar på ritualer som är mer bundna till religiösa kalendrar. I Norden har den kristna kalendern dominerat, men efterhand spelar även andra religiösa kalendrar en synbar roll.

Gränsen mellan religiösa kalenderritualer och sekulära ritualer tycks bli alltmer otydlig, vilket speglar samhällets sekularisering. De flesta i Sverige firar religiösa högtider utan att uppmärksamma dess religiösa koppling.

Årshögtider och livshögtider

Förutom kyrkliga kalendrar så har högtider historiskt präglats av bondeårets och jordbrukets rytm. Då talar vi om årshögtider eller kalenderriter. Exempelvis Vårfrudagen (Våffeldagen) eller Stora metaredagen (Kristi himmelsfärdsdag).

Många högtider är knutna till människors livscykel, där kyrklig ordning har varit och är av stor betydelse. Exempelvis dop, konfirmation, bröllop och begravning.

Men allteftersom samhällets förändras, så förändras dessa ritualers betydelse. Även om många idag döps, så sker det inte sällan genom icke-kyrkliga namngivningsceremonier. Till livshögtiderna får vi nuförtiden exempelvis räkna studentfester, födelsedagar och baby showers. 

Föränderligt och dynamiskt

En av de viktigaste insikterna kring ritualer och traditioner som gjorts i forskningen är att de förändras. Vissa särskilt omvälvande samhällsförändringar har gett uppenbara avtryck i såväl vardagsliv som i ritualer och högtider.

De kanske viktigaste ur ett kulturhistoriskt perspektiv är kyrkans roll liksom urbanisering, demokratisering, välfärd och strävan efter social rättvisa.  1800-talets industriella varuproduktion och 1900-talets välfärd gjorde till exempel att varor anpassade till högtider blev allt populärare – och blev del av firandet. Pynt till påsk och jul, speciella maträtter, gåvor till jul och godis till Alla hjärtans dag är några exempel.     

Samtid och tradition  

Parallellt med att de nordiska länderna urbaniserades, så förändrades de ekonomiska villkoren. Människor producerade inte längre för det egna uppehället. Familjen förvandlades till en konsumtionsenhet, som kunde köpa alla dessa varor som marknadsfördes kopplade till högtider.

Idag spelar sociala medier en stor roll för framväxten av fenomen som till exempel Novent, Kanelbullens dag, Nisse-dörrar och Fössta tossdan i mass. 

Traditioner och högtider följer människors förflyttningar mellan samhällen. Halloween, Ramadanfirande och Jultomten är några exempel. Vissa upprätthålls, andra bleknar bort och somliga får förändrad betydelse. Andra traditioner i kyrklig och folklig tradition glöms bort eller högtidlighålls av bara några få.