Våffeldagen

Dagen infaller den 25 mars, nio månader före juldagen då Jesus sägs ha fötts. I kristna länder har dagen firats åtminstone sedan 600-talet.

Till vårfrudagen finns flera lekfulla traditioner knutna, till exempel så kallade tranebrev. Numera förknippar vi denna dag med våfflor, efter att vårfrudag språkligt har omvandlats till våffeldag.

Språkligt sett har ordet ”vårfrudag” ombildats till ”våffeldag”. Våfflor har medeltida anor, men då gjordes de ytterst sällan av vitt mjöl utan likheten syftar mer till brödets form. Moderna våfflor är i likhet med semlan ett arv från sent 1800-tal. Ingredienserna vitt mjöl, ägg, smör, vispgrädde och sylt utgjorde ofattbara lyxvaror för de flesta i det svenska bondesamhället. I den mån man producerade smör, såldes det på marknader.

Fram till 1953 var Vårfrudagen, Marie bebådelsedag, en röd dag i den svenska almanackan. När helgdagen det året avskaffades, flyttades det kyrkliga firandet av jungfru Marie bebådelsedag till den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars.

Det icke kyrkliga firandet av Marie bebådelsedag, vårfrudagen, ligger dock kvar den 25 mars utan att vara helgdag. Men är numera alltså en dag då många äter våfflor.

Enligt folklivsforskaren Nils-Arvid Bringéus visar vårfrudagen att jungfru Maria omhuldades i det svenska förindustriella samhället. Dagen firas också till minne av ett av kristenhetens stora mysterier, jungfrufödseln.

I det förindustriella samhället inledde vårfrudagen en period med intensivt vårbruk och markerade övergången mellan vinter och vår. I södra Sverige var dagen inledningen till den så kallade vårfrudagsräppen, perioden fram till midsommar.

I Västsverige sprang barn och ungdomar ibland barfota runt huset eller gödselstacken för att främja skörden och undvika sprickor i fotsulorna under sommaren. Enligt en numera övergiven tolkning skulle det här vara en rest av medeltidens barfota botvandringar. I stället handlar det om en typisk vårsed för att hälsa sommarhalvåret välkommet.

Vårfrudagen var också en dag att förutspå väder och betraktades som en vändpunkt vädermässigt. Så mycket snö som det låg på taken på vårfrudagen, så mycket skulle ligga på marken till Valborg.

En annan sed som var knuten till aftonen före vårfrudagen och som främst har varit spridd i Värmland och Dalsland är att barnen gick runt och delade ut ”tranbrev”, teckningar av vårens budbärare tranan. Kvällen kallades ibland för tranafton. Vid vårfrudagen gick man också till sängs utan att dessförinnan ha tänt ljus, vilket man hade gjort under hela vinterhalvåret. Talesättet var att ”tranan bär ljus i säng”.