Folktro om midsommarnattens magi

Sju sorters blommor är inte allt. I folktron var naturen full av magi och mystiska krafter under midsommarnatten. Tora Wall, folklorist på Nordiska museet, berättar om ritualer för att fånga magin – och hur du skyddar dig mot övernaturliga väsen i den ljusa midsommarnatten.

Först, vad menas med folktro?

–Då syftar vi på föreställningar, ofta med övernaturligt innehåll, som präglar människors tankevärld men inte är en del av den officiella religionen. Företeelser som magi, väsen och ritualer för att få magiskt skydd, bota sjukdomar, förutspå framtiden, dra lycka till sig själv eller bringa olycka över någon annan.

Vad i museets samlingar säger något om folktrons tankevärld?

–I Nordiska museets samlingar finns berättelser som museet samlat in genom till exempel fältarbeten och som svar på frågelistor. Till museets äldre folkloristiska material hör Hammarstedtska samlingen, som består av uppteckningar från fältarbeten från arkivets första föreståndare Nils Edvard Hammarstedt och hans utsända fältarbetare.

Vad säger berättelserna om midsommarnatten?

–Midsommarnatten troddes vara fylld av magi. Övernaturliga krafter och väsen var i rörelse, så det gällde att vara försiktig men också att själv använda sig av magin. Midsommar, liksom de andra stora högtiderna under året, ansågs lämpa sig särskilt väl för att förutsäga framtiden. Tre frågor var centrala: vilka skulle dö, vilka skulle gifta sig och hur skulle skörden bli under det kommande året, berättar Tora.

Gå motsols för att sia om framtiden

–För att sia om det kommande året kunde man gå så kallad årsgång. Detaljer i beskrivningarna kan skilja sig åt. Kärnan i ritualen var att gå motsols tre gånger runt en eller flera kyrkor. På fastande mage och under tystnad.

–Om årsgångaren genomförde hela ritualen fick han på vägen hem uppleva syner eller ljud som berättade om händelser under det kommande året. Det kunde vara begravningstågen för de som skulle dö, eller bröllopsföljen för de som skulle gifta sig. Ett vanligt motiv i dessa sägner är att årsgångaren får se sin egen begravning. Ibland beskrivs hur årsgångaren råkar ut för övernaturliga faror längs vägen.

–Gloson, ett spöksvin med glödande ögon och rakbladsvass rygg, var en av dessa. Kyrkogrimen, en magisk väktare som skapades genom att ett djur offrades när kyrkan byggdes, en annan. Den vanligaste tidpunkten för årsgång var dock julnatten. Midsommar var inte den enda magiska tidpunkten på året.

–Ett annat sätt var att sitta tyst och vaka på en magiskt laddad plats om natten, till exempel vid en jordfast sten eller en korsning där fyra vägar möttes.  Hade man tålamod skulle till slut framtiden visa sig. Det är svårt att säga i vilken utsträckning dessa ritualer verkligen utfördes eller om de var berättarmotiv, som man knöt till sig själv eller till andra.

Sju blommor siar om framtida kärlek

–Lekfulla kärleksspådomar var särskilt populära hos de unga och ogifta. En av de vanligaste metoderna finns fortfarande kvar men är idag i första hand en barntradition: att plocka blommor och lägga under kudden för att drömma om den man ska gifta sig med.

–Blommorna skulle enligt traditionen plockas under tystnad, prat och skratt bröt magin. Tystnad är ett vanligt inslag i folktrons magiska tänkande, att gå ifrån det vardagliga beteendet markerar att det är rit som utförs.

–Antalet blommor varierar men vanligast är nio eller sju, tal som i många sammanhang ses som magiska. Ibland sägs det också att den som vill spå sig ska klättra över en gärdsgård mellan varje blomma. Det kan ses som en symbolisk gränsöverskridning mellan den vanliga världen och det övernaturligas värld.

I Nordiska museets samlingar finns uppteckningar från intervjuer där personer berättar om egna upplevelser och om sådant de hört berättas från äldre generationer.

Fånga daggen

–Gränsen mellan människornas värld och det övernaturliga ansågs vara tunnare än vanligt denna natt och naturen fylldes med magi. Läkeväxter, som tibast och vänderot, ansågs bli extra kraftfulla och därför samlade man gärna sådana i den ljusa midsommarnatten.

–Man band också så kallade midsommarkvastar- eller buketter av blommor som plockades under midsommarnatten och torkade för att bevara midsommarens magi över året. Dessa lades ibland i vattnet vid julbadet, för att bevara hälsan hos gårdens folk genom vintern, eller brändes för att röken skulle användas för att bota hästar eller kor som blev sjuka under året.

–Daggen som föll när midsommarnatten övergick i gryning var eftertraktad. Om man rullade sig naken eller gick barfota i den skulle man hålla sig stark och frisk. Daggen samlades också för att bota sjukdomar med och för att få bröd och öl att jäsa bra.

Nordrinnande källor

–På en del ställen i Sverige finns speciella källor, som smyckades med löv och blommor på midsommar. Dit gick man för att dansa och ha fest men också för att ta del av källans magiska krafter. Källor sågs som magiskt laddade platser i folktron och krafterna speciellt stora vid vissa tidpunkter på året. Midsommar var en sådan och därför drack man av källvattnet denna natt och offrade kanske en slant för att få hälsa och kraft under året.

–Om källan låg på gränsen mellan två landområden eller om den fick vatten från ett nordrinnande vattendrag kunde dess magiska laddning bli starkare. Norr var det väderstreck som främst var förknippadet med magi och trolldom. Därför lämpade sig nordrinnande vatten bäst för ritualer.

Vad fick människor att sätta hopp till naturens krafter på det här sättet?

–Det har att göra med tidens svåra levnadsförhållanden. Det var av stor vikt att bli gift, många hade krämpor men ingen läkare att gå till och en god skörd avgjorde om man skulle svälta eller ej.

Akta dig för övernaturliga väsen

–Det är egentligen inte något särskilt väsen som sägs vara mer aktivt under midsommarnatten än något annat. Men tidpunkten för midsommar, då året var på väg att vända, troddes innebära att det övernaturliga lättare kunde få makt över människor än annars. Tanken knöts till det väsen man själv hade föreställningar om: för en skogshuggare var det kanske skogsrået, för de som bodde nära ett berg var det trollen. Längre norrut var det vittrorna som stod för den största övernaturliga faran.

–Alla väsen kunde ställa till med skada men en del sågs som farligare än andra: Näcken härskade över sjöar, forsar och åar och var känd för sin lust att dra människor med sig ner under ytan, där de drunknade eller tvingades leva med honom i hans rike under vatten. Han var också känd för sin trollbindande musik, och den som lyssnade till tonerna hamnade i näckens våld.

–I södra delarna av Sverige berättades det om hur näcken förförde, och förgjorde, kvinnor. Näcken visade sig i stort alltid i en gestalt av manligt kön. Han kunde vara man, pojke eller gubbe men också ett djur. Speciellt förtjust var han i att ta form av en hingst. I Skåne var föreställningen om näcken i hästgestalt så dominerande att den utvecklats till ett väsen som nästan kan betraktas som fristående: bäckahästen.

–Älvorna var ett annat farligt väsen, kända för att sätta sjukdom på människor om de blev retade (och de var lättstötta). Röda utslag på huden som kliade och sved kallades ibland för älvblåst eftersom man tänkte att de uppkommit för att älvorna blåst på en. För att få bot kunde man offra till älvorna eller blåsa genom ett ihåligt strå ner i skål med nordrinnande vatten – eller ännu hellre midsommardagg – för att på så sätt vända magin tillbaka mot älvorna.

Nämns några sätt att skydda sig mot väsen?

–Järn! Den som hade ett eldstål, en kniv eller en sax med sig kunde känna sig trygg. Eld var ett annat kraftfullt skyddsmedel. Salt troddes också ha skyddande egenskaper. Man kunde gärna kombinera två skydd, till exempel kasta några saltkorn i elden. Att nämna Guds namn, göra korstecken eller läsa ur Bibeln hjälpte alltid den som hamnat i det övernaturligas makt. För den som blivit bergtagen av trollen var det viktigt att komma ihåg att inte smaka på något de bjöd att äta eller dricka.

När var de här tankarna vanliga?

–När det gäller magiska föreställningar kan det vara svårt att göra en exakt datering eftersom de i första hand förs vidare muntligt mellan generationer. Det mesta av materialet är insamlat runt förra sekelskiftet och tidiga 1900-talet. Där berättar de intervjuade både om egna upplevelser och sådant de minns att äldre generationer pratat om. Lite grovt brukar man räkna med att minnesmaterialet går tillbaka till mitten av 1800-talet.

–Det finns även äldre källor och med hjälp av dessa kan man följa en del föreställningar och traditioner långt tillbaka i tiden, medan andra tycks ha tillkommit senare. När det gäller magiska föreställningar om midsommar är det fullt möjligt att en del har rötter i medeltiden, kanske delvis även i förkristen tid men det finns inte något källmaterial som bekräftar det. Bäst bild har vi alltså av den magiska tankevärlden från mitten av 1800-talet och framåt.

Utforska

Midsommarfirande och traditioner

Nordiska museets arkiv och bibliotek