Midsommarfirande och traditioner
Varför firar vi midsommar med att dansa runt en lövad stång, hoppa över gärdsgårdar och leka små grodor? Jonas Engman, intendent på Nordiska museet, ger svar på sådant du undrar om den populära och mytomspunna traditionen.
Midsommar är vid sidan av julen den kanske viktigaste högtiden i Sverige. Dessutom relativt mytomspunnen och något många i världen har hört talas om när det gäller svenskar.
Midsommardagens ursprungliga funktion som kyrkohögtid är numera nästan obefintlig och var ägnad Johannes Döparen, vars kalenderdag infaller den 24 juni. Detta var den ursprungliga midsommardagen i Sverige. I Danmark och Norge ansluter namnet S:t Hans dag tydligare till de bibliska berättelserna.
Vad är det vi firar på midsommarafton?
–Ser vi till Europa i övrigt, så är midsommar en del av firandet av övergången mellan vår och sommar, då människor sådde och hoppades på god växt. Midsommarfirandet går tillbaka till Johannes Döparens dag 24 juni och den tid när vi var katolska, före 1500-talet. Den kopplingen märks i Danmark och Norge, där dagen kallas S:t Hans dag.
–Midsommarfirandet kom till oss från Tyskland, antagligen i samband med att vi kristnades. Men i Sverige har vi sen länge kopplat loss den religiösa innebörden.
Varför är midsommar en så populär tradition?
–Bland annat infaller midsommar när sommarledigheterna börjar, det är en förklaring. Det finns för en del ett nationalromantiskt skimmer eller en nostalgisk idé om något gammaldags svenskt över midsommarafton, som gör att den ibland föreslås som alternativ till nationaldagen.
–En del av populariteten finns också i firandets koppling till landsbygden. Vi flyttade därifrån under 1900-talet, men behöll släkt och nätverk där tills för några decennier sedan. Nu har vi sommarhus. Och sen kopplas förstås våra högtidsmaträtter till midsommar: sill, potatis, köttbullar, jordgubbar med grädde.
Hur länge har vi firat midsommar och hur har firandet förändrats?
–Midsommarfirande fanns i bondesamhället, med det menar vi ungefär från medeltid till början av 1900-talet. Men vi vet ganska lite om det tidigaste firandet. I äldre kristen tid vimlade det av helgondagar, så antagligen var Johannes Döparens dag en av många religiösa dagar, som gissningsvis inte firades så särskilt. I det protestantiska bondesamhället, efter 1500-talets början, förknippades midsommaraftonens natt främst med magiska krafter.
–Dagens sätt att fira på är modernt, ungefär från mitten av 1800-talet. Då lanserade den tidens medelklass ett firande med dans kring en midsommarstång i form av ett lövat kors. Innan dess var det vanligen fråga om en lövad stång, ibland med ringar runt stammen. Dans förekom kanske, men det är mer tveksamt. Men de första beläggen på midsommarfirande är i alla fall från 1500-talet, även om det antagligen dök upp redan när vi kristnades.
–Fram till 1952 var midsommaraftonens fasta datum den 23 juni, men 1953 bestämdes det att midsommaraftonen alltid skulle ligga på en fredag mellan 20 och 26 juni för att passa bättre in i arbetsveckan.
Hur ser midsommarfirande ut runtom i Norden?
–Midsommar i Finland firas med bastu, midsommarbrasa, måltider med nypotatis, sill och årets första jordgubbar. Midsommarstången är mer ovanlig men förekommer bland annat på Åland.
–I Norge och Danmark firas S:t Hans med lekar, sång och tända bål, något som vi tidigare sett i Västsverige. Särskilt i Sverige men också i Finland har midsommarfirandet en framskjuten roll som en av årets viktigaste högtider. I Norge och Danmark är firandet av St Hans lite mer blygsamt.
Små grodorna tycks gå tillbaka på en nidvisa som brittiska soldater sjöng om sina franska fiender under Napoleonkrigen.
/ Jonas Engman, intendent Nordiska museet
Midsommarstången eller majstången – var kommer den ifrån?
–Midsommarstången kom sannolikt till Sverige från Tyskland under medeltiden. Kransar och tvärslå dök upp under början av 1800-talet på lantgodsen och de högre stånden. Tvärslån som bildar ett kors och kransarna kring stammen gör att det dyker upp tolkningar om religiösa innebörder, för att inte tala om att midsommarstången skulle vara en fallossymbol med tanke på kransarna runt stammen.
Är midsommarstången en fallossymbol?
–Det är ett önsketänkande hos en del som är rena påhittet. Forskningsmässigt finns det inga som helst belägg för att människor associerat midsommarstången med en fallos. Däremot förknippar vi i vår tid gärna midsommarnatten med romantik och kanske erotik, men det är en annan historia.
–Majstång är en benämning som var vanlig fram till 1970- och 1980-talen. Att ”maja” betyder att pryda, löva och syftar på att klä midsommarstången med skir grönska för att uttrycka hopp om en god sådd och skörd. Det har inget med maj månad att göra.
Hur kom små grodorna och dans runt midsommarstången in i bilden?
–Dans kring midsommarstången har nog förekommit i alla fall sedan 1800-talet. Men dansen med sånger tog fart under 1920-talet. Då gavs det ut sångböcker med melodier och texter som kopplades till högtider.
–En var ”Små grodorna”, som tycks gå tillbaka på en nidvisa som brittiska soldater sjöng om sina franska fiender under Napoleonkrigen. Före dess var det en fransk melodi som troligen fanns i varianter i flera delar av Europa. I Sverige förknippades den alltså senare med midsommar, då vi i dansen leker grodor. Att byta skepnad från människa till djur är ett grundtema i ritualer både historiskt och globalt. Då blir det en sorts maskerad – och lekfullt.
Och varför pratar vi om sju blommor under kudden?
–I det protestantiska bondesamhället förknippades midsommarnatten med magiska krafter. Det finns mängder av varianter på hur man trodde sig kunna använda nattens magi och sia om framtiden. Man ska vara klar över att det handlade om mycket konkreta frågor som speglar den tidens vardagliga levnadsvillkor, som oftast var mycket svåra: en tillkommande, skörd, hälsa. Det var absolut inte frågan om att gudar skulle nedstiga eller stora rikedomar.
Midsommarmaten då?
När börjar vi äta sill, färskpotatis och jordgubbar?
–Färskpotatisen är sen, den börjar dyka upp på välbemedlade bord under 1900-talets början. För de allra flesta var nypotatis ett fruktansvärt slöseri med knappa resurser, eftersom man äter en gröda innan den blivit fullvuxen. Sådana marginaler var det ytterst få som hade ända in under efterkrigstiden.
–Jordgubben är sen även den, den fanns inte på åkrarna förrän under 1900-talets mitt. I bondesamhället då nästan alla var urfattiga skulle det ha varit rena självmordet att välja att odla jordgubbar på den lilla mark man hade.
–Sillens historia är lite annorlunda, eftersom sill var vanlig och lättåtkomlig, i alla fall för dem som levde längs kuster. Om man hade tillgång till salt, saltades den för hållbarhet eller så surjästes den till surströmming som vi lärde oss av tyskarna under Hansa-tiden. Att lägga in sill i ättikslag med socker sker mycket sent, det blev vanligare under 1900-talet. Fram till i slutet av 1800-talet var det bara hos den pyttelilla klick vi kallar högre stånd som socker förekom. De flesta invånare hade aldrig ens sett socker, än mindre smakat.